Tänkte oss en tur till Espargos i går. Efter frukost går vi till busstationen där minibussarna står och väntar på att fyllas med passagerare och därefter köra till Espargos, allt för 1€ per person.
Några utav bussarna är väldigt risiga och helt sönderrostade. Man ber nästan en bön när man sätter sig i dem. Den bussen som stod först i kön var en sådan. Vi tvekade men klev sedan in. Det visade sig att ingen ville åka med så väntan blev väldigt lång på att den skulle fyllas av personer som ville till Espargos.
Gick ut igen för att ställa oss i skuggan och vänta. Det stor ett par bredvid oss. De ringer i telefonen, spejar nedåt gatan och vi förstår att de väntar på några. Efter en stund kommer det ett ungt par och kvinnan som stått och spejat frågar om vi ska till Espargos? Ja, säger jag. ”Kom då. Ni får åka gratis”, säger hon. Vi går fram till den femte bussen i kön. En ny fräsch buss. Kliver in. Paret kommer och de två ungdomarna som vi väntar på sätter sig framför oss och så bär det av. Väl framme frågar jag om vi ska betala? Nej då, de hade hyrt hela bussen så det var bara trevligt att ha oss med. Tackade och önskade en trevlig dag.
Tog en tur ner till de fattiga kvarteren där man säljer de kläder som vi turister lämnat kvar när vi rest hem. Allt är rent, lagat och av vanligtvis god kvalitet. Det finns otroligt många tjusiga sommarklänningar, blusar.kjolar, shorts, och t-shirt.
Hans har tappat sin keps! Vi måste hitta något som kan hålla den strålande solen borta från ”det höga hårfästet”. Vi smörjer med solkräm som snabbt svettas bort. Frågar efter kepsar eller något liknande? Finns ingenting. Tydligen tar med med sig solhatten hem.
Lite längre upp på gatan så ser vi en ny stång med begagnade kläder jag går fram till kvinnan som sitter på en stol bredvid. Frågar på engelska om de har något som min man kan skyla sig mot solen heta strålar med? Samtidigt klappar jag mig på huvudet.Hon sträcker sig efter två flaskor med solkräm. Nej, inte det det har vi. Klappar mig på huvudet igen för att visa att det är en mössa jag vill ha.
Kom visar hon med gester och leder min i huset. Jaha, tänker jag och undrar om hon har mer kläder inne i huset? Kanske till och med en keps? Jag frågar igen och klappar mig på huvudet. Vänta, säger hon och hämtar en annan kvinna som tittar undrade på mig och frågar på stapplande engelska vilken frisyr vill jag ha? Ser om kring. Står i en damfrisering. Mitt klappande på huvudet har uppfattats som om jag vill frisera mig! Jag börjar gapskratta. Klappar den trevliga kvinnan på armen, tackar för mig och går ut till Hans. Vi hittar en keps i en annan butik.
Lämna ett svar