Vi måste naturligtvis fira Hans och vad kan bli bättre en en grillfest på stranden? När grinden öppnades för ”festlokalen” så höll jag på att ramla baklänges. I en skyddad vik var bord och parasoller utsatta. Till höger stod två kockar och grillade, nere vid vattnet fiska två män, lade fisken i en balja med vatten. Den fisk som sedan grillades. Läängrebort satt tre musiker och spelade show sjöng. Eldfaten som var uppsatta utmed stranden glimmade i havsvattnet, juldekorationerna glittrade och bakom dessa blommade lila och rosa blommor. (Kan inte stava till bongavilla så jag hoppar över det).
Stämningen var hög. Maten mycket god och efterrätten himmelsk. Här kallar det Pudding och finns överallt men hemma heter det Creme Karamell min älsklingsefterrätt. Vi serverades grillad kyckling, fläskkött och naturligtvis nyfångad grillad fisk. Hans hittade till och med grillad coritzo. Sallader i mängder. Allt från rårivna rödbetor till skivade tomater, getost, sötpotatis, ris och en lokal röra med vita bönor. Till det rödvin. ”Gannbordet” försökte sig på en poängsättning på vintet och det bedömdes med en tvåa. Då frågade en kvinna på vilken skala? Fem blev svaret. Nej, nej sa kvinnan. Det måste vara på en tiogradig skala. Dåligt? Det gick att dricka inte mer.
Skönsång till gitarr, elddans, dansuppvisning till den lokala musiken Morona som är mycket rytmisk. Sedan den obligatoriska ”publiken upp och dansa”. Vi hade en mycket trevlig kväll.
Träffade ett ungt par i hissen ner till frukost som var glatt överraskade över Kap Verde. De hade som vi nästan bara hört dåliga omdömen. Undrar varför det är så?
Fram till 1700-talet var Cabo Verde (som det heter här nere) obebott sedan kom fartygen med slavar och mellanlandade här för att proviantera. Sedan har det väl gått lite upp och ner för de tio öarna. Kap verde har torts hårda villkor, torka och hungersnöd så sent som 1920, lagt sig i framkant som en av kontinenterna mest välfungerande nationer. Här finnas tryckfrihet, stabil demokrati, bra skolor och sjukhus. Även fast det är ett fattigt land så har man satt ett stort fokus på att gynna landet och dess befolkning. Allt detta syns tydligt. Inga tiggare även om en och annan yngling försöker. Det kan ju finnas turister som tycker synd om dem. Tiggeri är förresten förbjudet här.
Den mest genuina vi sett är fiskmadammerna på piren. De som sitter vid sina baljor med nyfångad fisk och försöker sälja till – ja, vem? Fisken tar i alla fall slut framåt eftermiddagen.
Lämna ett svar