Dagen började bra med en lyxfrukost i Luxemburg. Nackdelen med den var att värmen strejkade i den vackra glasverandan till matsal så vi fick sitta bredvid ett värmeelement för att inte frysa. Kaffeautomaten var också i olag så den trevliga servitrisen sprang med nya koppar kaffe varefter vi drack upp. Inga begagnade koppar där utan nya varje gång Efter tretåren tyckte vi att det räckte och avböjde vänligt fyrtåren.
Resan gick galant genom Frankrike ner mot Lyon. Strax efter gränsen mellan Luxemburg och Lyon korsades vägen av en tull. En liten oskuldsfull biljett dragen ur automaten öppnade bommen och släppte ut oss på den fina motorvägen.
Nästan framme i Lyon dyker en ny vägtull upp och i ett nafs blev vi 32.50€ fattigare. Men det var det värt för snabbare resa hade vi aldrig kunnat göra utanför den formidabla motorvägen. Snabb fart, lite trafik inga vägarbeten och heller inga långtradare för de får inte köra på söndagarna utan dispens.
GPS:n visade oss vägen genom Lyons tunnelsystem, supersmala gator med bilar parkerade på båda sidor och krångliga påfarter till broar. För många år sedan, innan GPS:n, körde vi vilse i detta myller. Alla vägskyltar pekar mot Paris och vem sjutton vill dit när vårt mål var att ta oss genom Lyon? Den vanligaste kommentaren den gången var -”Har vi inte varit här förut? – när vi för tredje gången kom upp ur samma tunnel.
Den här gången var det största problemet att bilen var lite för bred och otaliga var de gånger jag ville dra ner rutan och vika in backpegelen. Jag kom fram till att det bästa jag kunde göra var att stirra på datorn och spela kartläsare. Rakt fram 100 meter, sväng vänster, håll till höger….
Dagens kalldusch fick jag när vi skulle checka in på hotellet. Jag hade bokat fel dag. Mellan måndag – tisdag istället för söndag – måndag. Vad gör vi nu? Finns det något rum? Fram med telefonen, öppna bokningsbekräftelsen och ändra datumet till dagens. Gick helt smärtfritt. Tog kanske fem minuter – inte beroende på min hantering utan på att den rättade bokningen skulle komma in i hotellets dator. Dessutom sänktes priset 4.80€. Billigare på söndagar.
Nu var vi hungriga och gav oss ut på stan. Hade hamnat i ett ytterområde (bilaffärer och industrier). Fick gå några kilometer. Hittade en typisk sylta där det vimlade av rökande äldre män. Visserligen skvallrade menyn om att det fanns mat men Hans nöjde sig med en öl. Atmosfären var fin på syltan men inte luften, den var så tjock att man nästan kunde skära den med kniv.
Hans tog ölen och vi gick ut i friska luften utanför. Satt och tittade på trafik- och folkliv en stund innan vi gick in på grillrestaurangen. Stod en stund utanför bageriet och beundrade godsakerna innanför fönstret men tänkte. -”Tio sekunder i munnen och tio år runt midjan. Har ett lite skrumpet äpple i bilen”.
Lämna ett svar