Karlsruhe Annecy

Vaknade helt utvilade efter en jättetrevlig kväll. Tog hissen ner till frukosten som var superb. Lämnade kaffemuggarna till kyparen och fick dem diskade och påfyllda med nybyggen kaffe. I en skål på frukostbordet låg det färgglada ägg. Röda, gröna, och blå. Kände på den de var iskalla troligen för dekoration och inte ätbara. Fick se att en kvinna på bordet bredvid just knäckte ett illrött ägg och åt så det gjorde jag också. Tyvärr var äggen iskalla och gulan stenhård nästan grön. Tror att äggen var mer till dekoration i alla fall.

Åter i bilen efter att ha tagit oss ut ur det trånga garaget. Hans försiktigt körande och jag blundande. Vågade inte titta för då hade jag bara suttit och skrikigt AKTA!, SE UPP nej föresten se ner så att du inte åker in i väggen/stolpen/avskärmningen. Bättre och blunda och hoppas på det bästa. Det gick väldigt bra.

På med GPS:s adress till hotellet i Annecy i Frankrike. Hade kartan i huvudet och så framför mig hur vi skulle svepa förbi, helt nära Schweiz. Helt plötsligt far vi omkring på motorvägarna i Schweiz och då vet vi av erfarenhet att man måste köpa ett skattemärke som ger oss rätt att åka där annars kan det bli dryga böter.

Vi försökte i ett par mil att låtsas som om vi inte visste det och började prata om vad vi skulle säga när vi blev ertappade. Fånigt, vi vet ju att det kostar pengar att åka på vägarna. Stannar vid en bensinmack. Jag går fram till en yngre man som tankar sin bil och hoppas att han kan lite engelska. Frågar om han vet var jag kan köpa märket? Han bara glor på mig. Kan det vara håret måntro? Nej troligen inte, han vill nog bara inte prata engelska. Då pekar jag på hans märke på bilen och då lyfter han handen och pekar in mot kassan på macken. Jag går i och efter mig kommer killen för att betala sin bensin. Ställer sig i kassan bredvid och pratar franska med expediten och hux flux har jag ett skattemärke i handen och kontot är 361 kronor mindre. Känns märkligt att handla utan ett ord. Jag behövde inte ens peka.

Resan till Annecy gick lika smärtfritt som tidigare. Vackra berg i dimma och alper med snö på toppen. Vägarna är breda och raka. Långtradarna finns här också men de har fullt schå  med att köra om varandra i uppförsbackarna och motorbromsa i nedförsbackarna.

Hotellet vi bokat ligger mitt i centrum. Vi letar efter ett Ibis hotell. I centrumkärnan är det trångt och snårigt, enkelriktat och smalt, folk springer runt som yra höns. GPS:en visar oss rätt men inte ser jag någon Ibis-skylt. Där borta på stolpen visar en skylt att Ibis-hotellet ligger längre bort. Vi följer skyltarna och hittar ett alldeles nybyggt hotell. Parkera och går in – fel hotell. In i bilen igen och helt plötsligt när vi verkligen följer GPS:n så hittar vi rätt.- Jag har letat efter en grön Ibis-skylt – så har det alltid varit – men här är skylten röd!!

Ett fantastiskt hotell som till och med har en förtjusande liten balkong utanför rumsfönstret. Hotellet ligger mitt i staden men gamla hus och kanaler med fantastiska små broar. Vi ger oss ut. Allt är så förtrollande. Fina små butiker, mysiga restauranger oh trevliga kaffeer avlöser varandra, prång och gångar till höger och vänster. Vid varje gathörn stannar vi och ser oss omkring för att hitta tillbaka.

Ändå gå vi vilse!

Går in i en butik och frågade. Mannen bakom disken pekar och förklarar. Fattar ändå inte. Utanför butiken kommer en kvinna kommer fram till oss och frågar om hon kan hjälpa till. Jag visar henne kartan och pekar på hotellet. Alla som vi frågar visar tydligt hur vi ska gå men vi hittar i alla fall inte tillbaka. Får en känsla av att – som i Kina – man inte får tappa ansiktet vet man inte så får man låtsas att man vet. Nu var jag nog orättvis. Det är bara det att jag inte fattar.

Kommer en lång stilig fransman. Hans ropar och frågar om han kan hjälpa oss?

Ja visst, ska bara ta på mig glasögonen för jag är en gammal man.

Om det vore så enkelt jag som är både gammal och vilse, svarat jag.

Det är inte kul. Vi nämner hotellets namn. Fransmannen pekar snett bakom oss. Och där på andra sidan kanalen ligger vårt hotell. Så nära.

Man känner sig väldigt liten i en främmande stad där man inte har en aning om vilket håll man ska gå. Båda våra telefoner låg på laddning så de var inte med. Kommer aldrig att ske igen att vi ger oss ut i en okänd stad utan telefonerna.