Resan runt Koh Lanta

Frukost. På med baddräkt under shorts och t-skirt, ner med lite solkräm, extra vatten, pengar i ryggsäcken. Oj, nu höll jag på att glömma telefonen för den ska användas som kamera i dag.

Tog inte med mig den riktiga kameran då jag har datorn med för det är så enkelt att föra över bilderna till den. Ett problem har dock inträffat – jag kan inte för mitt liv föra över bilderna till bloggen för så fort jag försöker så springer de förbenade bilderna och gömmer sig. Jag kollar i bildarkivet och där ligger de så fint men så fort jag tycker på knappen för att” lägg till media” så är de borta. Jag vet, jag trycker på fel knappar! Men jag är rädd att experimentera för sist jag gjorde det så försvann alla bilder. M hade fullt sjå att hitta dem.

Där står lastbilen som ska ta oss till båten. Hur nu det ska gå till för det är en bil med fyra säten och vi är sex personer. Upp med två gamlingar på flaket varav en var jag. Har du någon stege? Chauffören skakade på huvudet och pekade på en liten utskjutning där jag kunde sätta foten och sedan svinga mig över baklemmen. Tjohej – så var jag uppe. Nu skulle en person till upp. Tyckte att alla utom en såg ut som om dom inte fattade vad det hela handlade om. Väldigt vad blomsterrabatterna och träden runt om oss var intressanta!

Han som gav upp och började klättra upp på flaket var inte Hans utan en annan snäll person som offrade sig. Vi satt på flaket och skumpade och hade det väldigt trevligt. C var en riktigt kul människa. Vi hann prata om mycket där vi satt och försökte att inte vinka till de som kom efter oss. ”Tänk om det här hade varit hemma då hade vi åkt på dyra böter, säger C.För inte sjutton får man slänga upp gamla människor på ett bilflak”? ”Kanske är det det här vi har och vänta, inflikar jag. Pengarna räcker ju inte till färdtjänst hemma”.

Lastbilen stannar och nu kommer det svåra. Hur ska vi komma ner från flaket? Fäll ner baklemmen så kan jag hasa mig ner? Nej inte då, här ska klättras. Nu står jag med båda fötterna på den lilla listen högt ovanför marken. Ett litet hopp. En dammvirvel och ett berömmande utrop från chauffören senare står jag på marken. Här gäller det att hålla masken hur ont det än gjorde. Jag fick ju beröm för jag hoppade.

Jag drar av mig shortsen och vadar ut till båten. Det kostar säkert en slant att använda de få bryggor som finns så båten har backat upp på den långgrunda sandstranden. Båten heter Carina låter positivt dels för vi har en Carina hemma och dels för att en av våra nya vänner som ska med heter också Carina. Båten är inte så stor men vi får plats alla. Två jättemotorer ska föra oss runt ön och vi kan sitta under tak akterut och i fören är det öppet så vi får en fin utsikt. Himlen är lite disig och det är bra att slippa ”svetslågan” när vi beundrar Kho Lanta från havet.

Vi startar och passerar under den nya bron, ett år gammal binder den samman Kho Lanta Noi och Kho Lanta Yai. Resterna av det gamla färjelägret ligger vid bron pelare och kommer säkert snart att ha vittrat sönder.

Den östra sidan består mest av mangroveskogar. Det är förbjudet att fälla mangroven trots att den tar bort så mycket landyta. Kungen har förbjudet detta för att skogen ska rädda ön när det kommer fler tsunamin. Längst hela kustlinjen meddelar gröna och vita skyltar att skogen inte får huggas ner. Det finns en och annan hyddliknande byggnad som naturligtvis inte har någon väg ansluten utan allt tillträde sker från vattnet.

Mangroveskogarna är oerhört täta finns inte en markbit mellan de många rötterna. Läste att fröna från träden ser ut som pilar och faller tungt rakt ner i dyn och dessutom slår de rot omedelbart. Fiffigt.

När vi färdats en lång bit längst med den östra sidan ser vi att någon större variation finns inte. När båten svänger runt den södra udden fortsätter mangroveskogen. Båtar svänger in mot stranden och en av killarna tar fram en påse med skivade banar och börjar mata en skock apor som sitter och väntar på oss. Killen vill att vi ska kasta maten till aporna men alla vi gäster har varit med om för mycket här i livet att vi ska tycka det är toppenkul att mata de här ”turistförstörda” aporna. Vi låter honom mata aporna själv. Visserligen är de väldigt söta och apungarna är ljuvliga men det känns lite som på Skansen.

När sista bananen är kastad fortsätter vi ut på lite mer öppet vatten och killen som tar hand om oss talar om vad alla öar heter. Vi närmar oss den gamla staden och får frågan om vi vill gå i land där? Nej, det vill ingen alla har ju varit där och vandrat runt bland butikerna. Killen suckar och slänger av oss på en liten vulkanö med grova hårda lavastenar och snäckskal. Han måste ju få tiden att gå annars kan han inte ta betalt för sina timmar. Jag hoppar ur shortsen igen och vadar upp på stranden vi går omkring och tittar på träd och exotiska vilda blommor en stund.

Färden fortsätter till den östra sidan. Där avlöser de vita sandstränderna och Resorterna varandra hela tiden och vi får veta vad varje strand heter. Ibland dyker det upp grupper av hus som vi förstår är fritidshus för rika människor.

Vill ni bada? Nej, det vill vi inte heller för vi har den finaste stranden på hela ön så varför doppa oss i något ”andrahandsvatten”? Tyckte att killen kvävde en suck och han tänkte nog nu skiter jag i det här och släpper av de här människorna oavsett tiden.Undrar var vi ska lämnas av? Rätt var det är så svänger båten in mot vår strand in bland badande och höga vågor. Det finns unga killar som surfar på de här vågorna hos oss.

I med ett litet ankare, upp med motorerna och glida in så långt som möjligt. Nu ska gänget av i vattnet.

Se det här framför er. Näst sist kliver jag av och precis när jag satt den ena foten i vattnet så kommer en enorm våg och kastar upp båten för att i nästa stund sänka fören nästa ända ner till sandbotten. Resultatet blir att jag står med den ena foten på botten och den andra på båten och går ner/upp i spagat. Ett ben högt upp i luften och ett rakt ner i vattnet. Har aldrig varit så vig förut i hela mitt liv.

Hans tur. Samma sak händer honom men det där med spagat är inte något för Hans så han blir blöt enda upp till midjan. Vi smyger i land. Tittar inte till höger eller vänster. Hela stranda är full av folk och vi är den enda båten som släpper av folk har säkert inte förekommit tidigare att en stor båt kör in bland de bandande och släpper av sex stapplande turister varav de sista går upp i spagat och en doppar sig upp till midjan.

Hans bytte kläder och vi tog en lunch tillsammans med våra nya vänner för att diskutera den fina båtresan.

Vi har tydligen inte varit så duktiga på att tala att vi inte vill se och göra det som de flesta turister förväntas vilja utan vi vill bara se ön från båtsidan. Vi är mycket nöjda.