Utsikten

Efter den spännande utlevelsen i naturreservatet, regnskogen och den vita sandstranden bar det vidare till den plats som på kartan hade utmärkts som den finaste utsikten på Kho Lanta. Jag hade speciellt bett om att vi skulle åka dit.

Såg lite misstänkt ut när vi kom tillbaka till bilen för chauffören hade stoppat huvudet under den öppna motorhuven och det hängde några sladda över ena framskärmen. Men chauffören slängde igen huven och kom glädjestrålande mot oss. Upp på bilen igen. Nu böjde vi oss ner så svålen på Hans huvud klarade sig den här gången. Vi skramlade iväg . Nu var vi också lite mer avslappnade och fann oss i skumpandet och tjoade till när vi lyfte från det hårda sätet.

Det finns inte så många ”stora” vägar så vi såg direkt när bilen svängde av mot utsikten. Väl framme öppnade chauffören baklemmen och släppte ut oss. Han log med sin tandlösa mun och gjorde gester som visade att vi skulle äta här. Mycket riktigt det låg en fin restaurang på höga pålar i den branta sluttningen med en enorm utsikt. Det har varit lite disigt i några dagar så himmel och hav hade samma blåa färg och det var svårt att se var horisonten gick. I allt det blåa låg några gröna öar utslängda och de bländvita ständerna lyste som lampor. Vi slog oss ner på altanen på bambustolarna och njöt av den goda thailändska maten. Mätta och belåtna gick vi tillbaka tillbaka till bilen och färden fortsatte till   den gamla fiskebyn.