När restaurangen inte tog emot Mastercard utan endast kontanter så sa värdinnan att det går bra att betala i morgon. Hon är en klok kvinna som upplevt mycket här i livet så hon satte sig vid vårt bord och bjöd på ett glas, tog ett själv och berättade om sitt liv samtidigt som säker förhörde sig om oss, vi var ju ändå skyldig henne hela 100 svenska kronor som säkert är mycket för henne.
”Var kommer ni i från?”, frågade hon. ”Oh, Sverige. Där har jag varit i tio dagar i Umeå. Stockholm kan man inte säga att jag har sett för jag for bara förbi. Jag är född här i Thailand som ni säker ser med de senaste sexton åren har jag bott i Tyskland i sex månader och sedan här på Kho Lanta i sex månader och tillsammans med min familj drivit en här restaurangen. Där borta vid bardisken sitter min dotter som är fyrtiotvå år och min man står bakom disken. Jag har också en son som är 37 och själv är jag 63 år. Nu så är det slut för min del med allt pendlande. Min man får åka själv till Tyskland under vinterhalvåret om han vill jag tänker inte frysa mer”, berättade hon.
”Men vadå, sa vi, ”Det är ju vår, sommar och höst i Tyskland när ni är där, då är det väl inte kallt”? ”Jo, det är alltid kallt oavsett årstid men nu får det vara nog. Jag stannar här,” sa hon. ”Spelar ingen roll vad årstiden kallas det är alltid kallt”, fortsatte hon.
”Det finns inget vackrare och skönare än Thailand. Året om. Om en månad kommer alla träd, buskar och blommor att vara som vackrast. Hela Kho Lanta kommer att se ut som en stor blombukett. Turisterna väller in och restaurangen är helt bokad varje dag.
Jag förstår henne för här är det lätt att leva. Varmt och skönt. Inga vinterkläder eller broddar som väntar oss där hemma. I dag har vi varit och tagit ut lite pengar, handlat frukt på marknaden och dricka. En påse med fyra stora mogna mango, två stora drakfrukter, ett kilo söta kärnfria vindruvor kostar oss bara 40 svenska kronor.
Lämna ett svar