Tog kort på Hans för att han ville byta profil på Facebook. Tryckte av så där en 6-7 kort, visade dem för honom och frågade vilket tyckte han var bäst? Han stirrade en stund på korten och mumlade något lite vresigt. ”Inget. Vi tar en lång promenad istället. Du kan ju byta de där långbyxorna som du köpte i går och som var FÖR SMÅ”. Undrar om han menar att vi är i knubbigaste laget? Han drog i alla fall in magen när jag tittade på honom.
Jag kan inte rå för att storlekarna här nere är anpassade efter de små pygmeliknade, smala, vackra fransyskorna. Jag välvuxna kvinna, ska kanske köpa kläder hemma där det finns lite större storlekar och inte dra på mig ett par långbyxor (i min hemmastorlek) som slutar på halva benet och sitter som korvskinn på låren.
Det här lite konstiga utfallet ledde i alla fall till att vi tog en låååååång promenad och lämnade tillbaka mina långbyxor. Under den här promenaden diskuterade vi hur olika vi är utseendemässigt även här i Europa där vi borde vara ganska lika. På resan hit ner så åkte vi genom Tyskland, Österrike och Italien och nu är vi i Frankrike. Ju längre söder ut vi kom ju ”kortare” blir befolkningen. Nu generaliserar jag för det finns alla former överallt, men människorna blir spensligare med allt mörkare hår- och ögonfärg. När Hans håller ut sin arm så går ett stort antal fransyskor under armen utan att nudda den och dessutom slinker en och annan fransman med.
Nu var vi helt kroppsfixerad och på promenaden granskade och kommenterade vi människorna vi mötte och fortsatte att diskutera utseendet. Ja, diskutera och diskutera det blev mer som en monolog från min sida för Hans ansiktsuttryck visade tydligt att han egentligen inte var så intresserad av fransyskornas kläder.
För om kjolen var av spets eller skjortan av ett fint märke eller skorna köpta på fina gatan brydde han sig inte så mycket om och efter en stund så tittade han inte ens på de vacker kvinnorna utan tankarna var långt borta. Kanske spanade han in flygplanen som lyfte från det privata flygfältet? Det är ju filmfestival i Cannes och planen går i skytteltrafik upp och ner.
Plötsligt ser jag något spännande – ett par ursnygga kvinnor. Perfekt klädda och med en hållning och grace som vilken mannekäng som helst skulle avundas. Jag rycker Hans i armen och säger, ”Titta där har du ett par äkta fransyskor”. Hans håller med och säger sedan. ”Du, jag hör att det diskuterar den nya presidenten”. Sen ler han lite lurigt ”På svenska”, säger han sedan.
Mycket riktigt de var svenskor båda två.
Där slutade diskussionen om hur olika vi är i Europa och jag får nog ta ett par extra långpromenader när vi kommer hem.
Lämna ett svar