Hotellet var tyst och lugnt. Kanske beroende på att fönstren var extra isolerade mot ljudet från tågstationen som låg 50 meter från vårt hotellfönster. Tågen gick hela natten och folket på perongen informerades via ett högtalarsystem som var så högt att det kunnat få sköra glas att explodera. Men oss berörde det inte så mycket, vi sov så gott, trötta efter timmarna i bilen.
Frukosten serverades på våningsplan fem och var helt superb. När vi proppat oss fulla med massor av lyxig frukostmat så skulle vi ner till våningsplan fyra, där vi bodde, för att hämta våra väskor och packa oss ut till bilen för färden mot Bergamo i Italien.
Vi ställde oss att vänta på hissen. Den tog tid. Inte nog med att det var många som skulle upp och äta frukost det var också många som skulle ner till garaget – eller tågstationen – för att lämna hotellet.
Vi tar trapporna sa vi till varandra. Skulle ju bara en trappa ner. Öppnade dörren till trapphuset. Oj då det finns toaletter här men ingen trappa??? Jo, då bakom den här dörren låg trapphuset. Ut i detta. Dörren smäller igen men en dov klang. Ståldörrar? Ja, det är ju bra mot brand. Ner en trappa. Lite krånglig. Trappan är smal och det finns inget räcke att hålla sig i. Med det går. Nere på våningsplan fyra. Tar tag i dörrhandtaget. Men vad sjutton dörren är ju låst? Upp igen för att gå tillbaka. Men den dörren är också låst. Dörren på tredje våningen var låst och på andra och på första. Nu var vi nere i receptionen. Hoppas att den dörren är öppen! Det var den. Svettiga och med darrande ben tar vi hissen upp till fjärde våningen.
Lastar oss ut ur hotellrummet och bestämmer oss för att aldrig försöka ta säkerhetsutgången på något hotell framöver (Om vi inte MÅSTE).
Lämna ett svar