Atlasbergen sträcker sig hela 2450 km genom Tunisien, Algeriet och Marocko. Bergskedjan skiljer de grönskande områden lägs Medelhavs- och Atlantkusten från Saharaöknens torr klimat.
Vi färdas genom bergskedjan Mellanatlas där Marockos traditionella befolkning lever enligt gamla traditioner. Ett nomadfolk som flyttar sin hjord från vinter till sommarbete beroende på årstid. Människorna lever i kojor och under mycket enkla förhållanden. Skolgång är svårt för barn som är på resande fot och bekvämligheter är något som de får drömma om. Jag tror att det är en förändring på gång men det går så långsamt. Tyvärr har detta inneburit att det blir ett tiggande om pengar, frukt och godis vid de få turistbussar som hittar hit.
Här i vederskogen där den sällsynta atlascidern växer, skymtas en koja där det bor en berberfamilj.
Röken stiger från den lilla skorstenen som sticker upp mellan träden.
Bussen stannade en bit in i skogen och vi gick till fots ner till den väntande bussen och där dök de här berberkvinnorna upp. Barnen kilade mellan benen på oss för att få så mycket som möjligt för en liten bit bort stannade ytterligare en turistbuss och det gällde att få så mycket som möjligt. De vet inte nästa nästa tillfälle dyker upp. Allt som de fick av oss lämnades genast över till mamman.
Lämna ett svar