Slappade på balkongerna lång stund men efter detta så började det spritta i benen, vi gjorde oss färdiga för en promenad på västra stranden. Såg på kartan att det skulle finnas en lång promenadväg där. Som vanligt när solen står högt så är det svårt att gå i solgasset. Hans har lämnat hatt och keps hemma och jag kommer inte att köpa en hatt åt honom igen utan han får gå i solen utan något på huvudet.
Frågar jag så säger han att har smörjt in huvudknoppen med solskydd med hög faktor. Det är vara det att efter varje meter så strömmar svetten i pannan och rinner ner i ansiktet och i den så rinner solkrämen som smör på en het potatis. Försöker att leda in Hans i skuggan så mycket som möjligt utan att han märker det.
När vi kommer ner till stranden så får vi en chock. Så många solsängar, parasoller, människor i alla åldrar och former har vi aldrig sett tidigare. Jag drar efter andan och lotsar Hans till ett bar för kaffe och apelsinjuice, fortsätter lite mer stärkta av förfriskningarna. Efter någon kilometer vänder vi och slinker in på en bar för en smörgås och en öl. Traskar hemåt.
Ett dopp i poolen sitter bra. Det är vattengympa och vi hänger på men den söta tjejen som leder får svårt att få med andra deltagare och dessutom vägrar DJ:n att höja musiken så träningen kommer liksom av sig. Ledaren försöker under passet att dra upp oss tungviktare och sjuttioplussare på bassängkanten med det misslyckas liksom och då mister hon en deltagare (Hans) sedan försöker hon med en slags ringdanser där vi ska hålla varandra i händerna och plumsa runt – där missar hon en deltagare till – nämligen mig.
Försöker ligga i solen en stund, det är för varmt går upp till balkongen som ligger i skuggan.
Klockan sju gör vi oss i ordning för middag på Connys. Besvikelsers, besvikelser – vi har inte bokat bord. Finns inte en restaurang i Side som är fullbokad utom den som vi vill äta på i kväll.
Egentligen så var det bra för vi bokade till fredagen istället.
På väg till en annan restaurang så hände en liten, olycka. En liten grabb på så där åtta -tio år kom farande på en trehjulig el-Segway. Plötsligt åker han ner i ett hål på asfalten och moppen välter. Där sitter han med en stukad handled och skrapmärken. Jag springer fram till honom och han lägger sitt tårdränkta ansikte mot min arm och gnyr. Mitt hjärta brister och jag försöker prata med honom men han förstår inte ett dugg utan fortsätter att gny och söka tröst mot min arm. Det kommer två damer som kan prata turkiska med honom och jag frågar om det tar hand om grabben eftersom han förstår vad de säger? De nickar och ler. Det står en dam på en balkong så vi förstår att killen blir omhändertagen.
Hittar senare en liten trevlig restaurang som serverade en underbar biffstek med lök. Inte nog med god mat kyparen beundrar mig och mina kläder genom att tala om hur snygg jag är. Så får han se Hans bakom min rygg och ”Du också förstås”, säger han till honom. Nu var inte det här en fint för att få in oss, vi var nämligen redan inne på restaurangen. Man ser vad lite ”socker” kan pigga upp. Ska nog gå förbi här i morgon igen – undrar vad jag ska ta på mig då???
Men i morgon blir det Köfte på Connys.
Nu sitter vi i hotellets restaurang och tar en sängfösare. Klockan är tjugo över nio och det är tjugofyra grader varmt, musiken dånar och ljusen i poolen glittrar.
Vad är det för fel på det här livet?
Lämna ett svar