Vaknar av en dundrande åskmoln. Regnet öser ner och vinden tar tag i träden utanför vårt sovrumsfönster så att jag tror att – nu – kommer rutan att krascha och sprängas i småbitar. Det ända som händer är att en högt visslande ihållande ljud ett illvrål som vräker ut från de otäta fönstren. Ljudet är så högt att jag måste gå fram, till fönstret för att se om det gick att pressa fönstret tillbaka och få slut på fönstrets ”klagan” men inget hjälper utan det är bara att lämna sovrummet. En tropisk storm härjar utanför.
Det är stor skillnad från Hans småvisslande. Jag föredrar det framför det här vrålet. Fast ibland kan jag bli tokig på detta småvisslande i alla fall när Hans har ”tappat melodin” och bara blåser ett visslande läte. När jag gnäller som värst på detta så säger Hans stilla att ”Du kommer säkert att sakna mitt visslande när jag en gång är borta”, och då får jag stor klump i halsen och ångar mitt gnäll.
Har fått en god frukost och sitter nu på en av sofforna i det kombinerade vardagsrumsköket. Framför balkongen ligger en handduk som vi ska torka av regnvattnet från våra fötter när vi rör oss mellan den och det hala kakelgolvet i rummet. Enligt väderprognosen ska regnet upphöra i dag klocka fyra och sedan ska solen åter stråla från en klarblå himmel. Tycker så synd om alla barn nu när det regnar. Men vad hör jag? Glada skratt och plask från poolerna. Inget stoppar barn på semester från att bada. Kanske ska man ut och ta ett dopp i regnet. Det var länge sedan.
Väntar till åskan dragit vidare för som duktig svensk vill jag inte utmana ödet för mycket.
Lämna ett svar