När min mamma gick bort så blev jag så ledsen att jag inte har kunnat förmå mig läsa alla hennes anteckningar. Jag blir fortfarande ledsen men vet att även om hon hade funnits här så skulle hon vara 103 år och det är inte många som får uppleva den dagen. I går började jag leta efter ett ungdomsfoto av mig som jag kunde använda på målarkursen. Det fanns inte så många i lådan efter min mamma. Vad jag hittade var en helt underbar skatt – en dagbok. Inte en sådan som beskriver dag för dag utan en där mamma hade skrivit ner tankeord – egna eller hittade i böcker och tidningar. Hon hade också flikat in dikter och små berättelser om sig själv.
I denna skattsamling så fann jag en text som hon kallade:
”Jag en mormor”.
Jag hade en gång ett barn på min arm och det lilla barnet var mitt. Det var du min lilla flicka så liten och varm. Ditt solblekta hår var alldeles vitt. Nu har jag åter ett barn på min arm och det lilla barnet är ditt. Det är som att få en liten igen, en liten hand i min, en nära vän. En mjuk liten kropp i min famn så levande sprudlande glad och varm. Det skänker en lycka så oändligt stor att bröstet vill sprängas. Jag är mor-mor.
Lämna ett svar