I dag har jag varit och målat. Det var en mycket annorlunda dag, må jag säga. Förra gången så jag fotograferad och idag låg det en förstorad bild av mitt ansikte, en glasskiva så där 25×25 centimeter på platsen där jag skulle sitta och måla. Tittade jag på lärarinnan och undrade vad ska det här bli?
Jo. vi skulle lägga bilden under glasskivan, rita/skissa av den och sedan vända skivan för att måla med täckande färg. Bilden skulle sedan ses från baksidan av glaset. Är ni med? Nej, inte jag heller! Men hur som helst så började jag med att tvätta glaset, tejpa fast glasskivan över bilden och sedan skissa med en spritpenna. Var väldigt svårt då skivan på grund av sin tjocklek förvrängde bilden som låg under och dessutom var väldigt hal så några raka linjer var inte att tänkta på. Nu gjorde det inte så mycket då jag inte är så väldigt rak i ansiktet.
Mitt fyrkantiga ansikte med de där rynkorna som jag talade om igår låg skrattande under glasskivan och runt omkring ett grått, lockigt hår. Om ni tänker prova den här sättet att arbeta fram konst – så skratta inte på bilden – ni kan inte ana vad svårt det är att rita och måla av tänder!
Jag skissade på och tyckte efter en stund att nu går det nog att fylla i färgerna så jag vände på glasskivan och på bilden. Nu låg en skiss av mitt ansikte och glodde på en vit bakgrund. Fram med penslar, vatten och trasor. Här ska målas.
Nu är jag inte en ”exakt” målare om ni förstår vad jag menar. Om jag vill ha en exakt bild så kan jag fotografera. Det bästa är när jag hittar bilden i några enkla penseldrag. Det betyder att färgerna kommer att glida i varandra. Det var inte så bra. Torka bort och börja om.
När man arbetar så här så måste den färg som ska ligga ytterst glasskivan målas först då bilden ska ses från baksidan som om det det vore nog så blir ju fotografiet förebilden spegelvänd mot målaningen. Det ställer till trassel i hjärnan förstår ni. Skuggorna kommer liksom från fel håll. Jag duttar på den vita färgen först, tar sedan några svarta streck och därefter lite laxfärg som ska före ställa hud. Målar och målar – tusen streck. Kikar lite från baksidan, ja ser skapligt ut men färgen är alldeles för tunn. På med mer färg men nu så måste jag tänka på att färgen som ligger underst inte går att måla över. Efter en timme så ha jag ännu inte täckt hela glasskivan och börjar undra om det verkligen går att få den helt täckt? Lärarinnan säger att man kan ju bakgrundsmåla och täcka allt jag målat med en färg. Spännande. Styrker på tjockt med ”hudfärgen” för då blir de delarna som jag har missat också täckta. Nu ser jag inte bilden annat än från baksidan (den blivande framsidan.
Vänder försiktigt på mästerverket. Hjälp, jag har ritat en seriefigur. Visserligen säger en snäll målarkompis att bilden likna Modesty Blais (eller hur det stavas) men jag tror att han bara ville trösta mig för han kunde ju inte, med bästa vilja i världen säga att bilden var lik mig!
Skrapade bort allt och tog hem glasskivan, nu har jag fjorton dagar på mig att arbeta fram ett självporträtt som liknar mig! Ska bli riktigt kul.
Lämna ett svar