En kall, blöt, grå dag som denna var våra små änglar här hos oss. Det var visserligen bara fredag men vi bytte den mot en lördag och skulle då naturligtvis köpa lite lördagsgodis.
W frågade hur mycket godis han skulle få lägga ner i sin godispåse? ”Tio bitar, sa jag och då räknas inte en tablettask eller chokladkaka som en utan vi väljer från lösgodislådorna”. Jag såg genast hur han tänkt försöka narra mormor lite för när han fick det här svaret så dök en liten rynka upp mellan hans ögonbryn, exakt en sådan som hans mamma hade visat när hon var liten och inte fick det svar hon ville ha.
I alla fall – nu skulle vi ta oss till affären och den här turen dit, denna ruskiga dag, skulle ske per fots hade jag bestämt medan grabbarna gärna såg att vi hoppade in i bilen och åkte dit. -”Nej, sa jag, vi måste ha lite motion samtidigt som det är bra om vi har lite att göra också och inte bara sitta inne och mysa. Förresten så måste vi får lite frisk luft också”. -”Då vet jag ett bra sätt sa W, vi tar på oss jackor och skor, hoppar in i bilen allihopa och för att få frisk luft så kan vi bara öppna bakluckan så blir de bra med det”.
Han kommer att gå långt den lilla grabben med alla sina riktigt bra idéer. Han visste att tjura sig till saker och ting går inte utan här gäller det att var klurig.
Hur vi tog oss till affären? Vi gick, men i detta ruskiga väder så funderade jag på om inte W:s ide var så tokig i alla fall.
Lämna ett svar