Bussen stod utanför hotellet redan klockan sju och den rullade iväg med oss till Sevilla halv åtta. Färden tog två och en halv timme. Jag har lärt mig en fantastisk sak det är att somna snabbt på en rullande buss! Tyvärr så somnar jag ofta mitt i en spännande berättelse. Gudens intressanta berättelse om landskapet vi far igenom, samhällets uppbyggnad, vad folk lever av i den här delen av värden. Guiden är otroligt påläst och duktig berättare men eftersom jag har övat så flitigt på att sova under våra bussresor så klipper det bara till i ögonlocken och huvudet åker bakåt och guiden maler på för tomma öron.
Lejonfontänen i den f.d. slottsparken. Nedan vy från pelargången.
Bussen tog oss på sen sightseeing genom staden bland annat förbi operan och den vackra tjurfäktararenan. Sedan parkerades bussen en bit från centrum. Vi promenerade genom den underbara parken som en gång tillhört slottet men numera en allmän park, förbi de stora sevärdheterna, tobaksfabriken där Carmen rullade cigarrer och området där man höll världsutställningen EXPO 1992. Pampiga, krussidulliga, fulla med statyer och utsmyckningar – men så vackra.
Sedan fortsatte vi till Sevillas historiska stadsdel. Vi besökte de legendariska judiska kvarteren, Barrio Santa Cruz som är känd från bland annat operorna Barberaren i Sevilla och inte minst Bizets fantastiska Carmen.
Vi vandrade runt bland de pittoreska kvarteren av det ”autentiska Spanien” med små gränder, herrskapsbostäder med fantastiska innegårdar och ett hav av blommor, springbrunnar och vit-rappade byggnader.
Tornet på La Giralda
Den fantastiska domkyrkan, La Giralda fick vi möjlighet att gå in i men kön ringlade sig lång och väntetiden för att komma in skulle bli över en timme så vi vandrade vidare med guiden och beundrade kyrkan utifrån. Den symboliserar stadens brokiga förflutna och är ett bevis på dåtidens tolerans – ett klocktorn i morisk stil som en hyllning till kristendomen. Alla världens folkslag hade under århundradena lämnat sina avtryck.
Under 1500-talet var Sevilla Spaniens viktigaste hamn. Fartygens last registrerades i Torre del Oro, Det gyllene tornet. Ett ganska tråkigt museum där det endast finns lista på lista över olika laster – alltså en massa pappar. Så det hoppade vi över.
Sevilla berikades med handelsfolk, navigatörer, konstnärer och poeter alla ville verka i Sevilla det gjorde att staden blev rikast i hela landet och än i dag lever uttrycket ”Madrid är Spaniens huvudstad men Sevilla är världens huvudstad”.
Slottet som parken tillhörde.
Jag är beredd att skriva under på det efter att bara sett en liten, liten del av staden
Hans som lever på äpplen och bananer har gått upp på rummet och nu går jag också och lägger upp mina svullna fötterna – högt som Pippi Långstrump på kudden.
Lämna ett svar