I dag var dokton här och skrev ut den där dundermedicinen som alla talar om att de får när de är utomlands. Nu ska vi se hur det hela utfaller.
Jag skäms lite för att vi inte ha kallat på doktorn tidigare men tröstar mig med att Hans har ju hängt med hela tiden, varit ute och promenerat, oftast suttit med mat bordet och har dessutom ätit sin medicin som jag hämtade på juldagen. I dag var pillren slut och då såg vi direkt att han behövde hjälp. Tio dagar utan mat tär på krafterna och som vi har sagt till våra barn att kroppen behöver ”bensin”. Ät.
Doktorn kom kollade läget och meddelade att blodtrycket var bra, pulsen låg men att Hans hade lite feber. Vidare skakade doktorn på huvudet åt den receptfria medicinen som Hans stoppat i sig och sa de hjälper inte samtidigt som han skakade på huvudet åt att han hade varit dålig så länge och vi inte kallat på hjälp.
Jag rodnar av skam.
Lämna ett svar