Har nyligen visat bilder och berättat om vår rundresa i Mexiko som vi gjorde under november 2013. Tydligen blev det en mycket lyckat presentation för det har till och med ringt en person hem och tackat för bildspelet.
Jobbade stenhårt med bilder och text – ville verkligen att det skulle bli bra. Det kommer människor till visningen som vill höra min berättelse och se mina bilder, då ska de få det bästa jag kan prestera. Jag tycker att handlar om respekt.
Började kanske inte så bra för precis innan jag skulle presentera mitt bildspel kom en herre fram och sa att han var lärare och hade lyckats få hela skolan att arbeta med landet Mexiko under en hel termin allt från geografi, befolkning, näringsliv, kultur och landets utveckling. Vad hade jag att säga? Jag hade bara varit i landet under två veckor. Visserligen rest rakt igenom det men i alla fall?
Började darra lite på manschetten men ”va f-n” jag hade ju haft en bra guide både den svenska och den spanska och här handlade det inte om en förhör utan en berättelse om upplevelser.
När presentationen var slut så fick jag långa varma applåder, åtskilliga tack och mycket beröm för mitt framträdande. Jag hade varit informativ, talat tydligt i mikrofonen, varit rolig och visat precis det som man ville se.
Hoppsan! Men eftersom jag är svensk så tror jag nog inte riktigt på att de menar vad de säger. De är nog bara snälla, eller?
Nej, jag njuter av berömmet och solar mig i glansen en stund. Läraren tyckte också mycket, mycket om föredraget men han att jag kunde ha smaskat i lite mer om aztekernas blodiga hitoria. Ja där ser ni – 30 personer (31 med läraren) berömde mig och ändå minns jag så tydligt detta om aztekerna. Förklara detta?
Så nästa gång ska jag ha tio minuter om offrandet och ätandet av människor istället för ynka fyra.
Lämna ett svar