Det är maj och vi har kommit fram till målet Le Jean Bart staxt utanför Cannes. Har precis kommit hem från kvällens middag. Ljumma vindar och och kryddoftande luft, precis som det ska vara på Rivieran.
Det är så skönt att resa själva vilket vi gjort nu. En hel vecka tog det att ta oss långsamt genom Europa ner till Rivieran.
Ingen guide som räknar in oss, inga tider att passa och ingen som bestämmer var vi ska stanna eller vad vi ska titta på. Visserligen blir det inte så många ruiner, kyrkor eller andra berömda platser att besöka men vad gör det?
Hans brukar få kvoten fylld ganska snabbt och viskar till mig att: ”Får jag se en stenhög till så skriker jag”!
Det har han aldrig gjort men jag ser på hans blick och kroppshållning att han är långt borta från sevärdheterna. Jag försöker få honom mera ”med” genom att knuffa lite vänligt i sidan, få honom att åtminstone se lite intresserad ut medan guiden babblar på. Ibland lyckas det rätt bra men när jag frågar honom efteråt om platsen så ser han ut som ett frågetecken och jag undrar om vi verkligen är med på samma resa?
I alla fall att resa själva är toppen.
Lämna ett svar