Det är allmänt känt att vi kvinnor säger en sak när vi egentligen menar något annat. När vi säger – ”Det där var en snygg tröja”, så menar vi att vi vill gå in i affären och prova tröjan för att se om det är så snygg som den ser ut att vara i skyltfönstret. Det förstår inte det manliga släktet utan svar lite svävande – Mhmmm, och går vidare.
Andra tillfällen då det kan vara lite otydligt är när jag säger ”Den där kvinnan hade en ovanligt vacker kappa”, och nickar åt en vacker flicka som går förbi. Jag ser att mitt manliga sällskap har fastnat med blicken på kvinnan och ögonen spärras upp lite, munnen får en liten vinkling och magen åker in flera centimeter. Kvinnan har inte bara en snygg kappa utan är också väldigt vacker hela hon och det ser jag nu när jag tittar en gång till efter att ha uppfattat mitt manliga sällskaps reaktion. Vad svarar han då på kommentar om kappan? Inte ”Ja visst var kappan snygg”, utan ”Vilken kvinna”? Han försöker se ut som att han inte ha sett henne – så är det alltid.
Strunt i det nu ska jag berätta om vad som hände idag. Inga vackra kvinnor och ingen snygg jumper utan jag är ute efter ett bord för att förlänga rumsbordet så att vi ska få plats runt det när vi är ett större antal personer – som till jul till exempel. Jag har tjatat om detta bord, letat på loppisar och på nätet. Loppisarna var dödfött – alla bord som är något att ha har loppisägarna använt till att lägga upp andra loppisgrejer på.
På Ikea hittade jag ett bra och mycket prisvärt bord men si det var inte att tänka på. Att sitta och åka ända till Ikea för att köpa ett bord som egentligen var helt onödigt när vi har ett i köket som mycket väl kan lyftas in. Att bordet är tungt och för långt spelade ingen roll och dessutom var ska jag ställa buffén?
Vi letar på det ena stället efter det andra, gammalt som nytt, men hittar ingenting och så helt plötsligt säger mitt manliga sällskap -”Ska vi åka till Ikea?” Jag blev väldigt glad och tänkte äntligen har han förstått att bordet på Ikea är det vi letar efter. Sagt och gjort – vi åker.
Men vad händer på Ikea? Mitt manliga sällskap står helt frågande -” Ska du verkligen köpa ett bord? Vad ska vi med det till? Och sedan lite småsurt: -”Ja, gör som du vill jag bryr mig inte.
Nu undrar jag, har han inte förstått fastän jag varit så tydlig och bearbetar frågan i så där en vecka – varje dag!
Vill bara tala om att i hallen står ett sprillans nytt bord!
Lämna ett svar