Tänk att få uppleva en julmarknad på den lilla gräsplanen utanför Tempo i Bäckagård!
Hade kanske inte så stora förväntningar när jag gick dit, inte efter att ha besökt julmarknaden inne i Halmstad. Den bestod av, förutom ordinarie frukt- och blomstånd av ett tält där man sålde ost. Inget annat!
Men vad jag bedrog mig. I den mörka kvällen var gräsmattan upplyst av levande ljus, machaller och eldkorgar där veden sprakade och dessutom spred en underbar doft av rök och värme. Runt gräsmattan hade lokala konstnärer rest tält och sålde allt från godis till dörrkransar av granris och mitt i alltihopa stod en oklädd julgran som alla barn fick pryda med röda julgranskulor. I ett av tälten stod en orkester och spelade irländsk musik. Musikerna spred en fantastisk stämning över julmarknaden och lilla H stod med gapande mun och bara stirrade på de spelande ungdomarna. Han kunde inte ta blicken från dem. Det var väldigt märkligt detta att ljud kom ur fioler och gitarrer.
Lilla W fick syn på en flicka som sålde armband och på stående fot bestämde han att mamma skulle ha ett. Och som den bestämda man han är så kom han till morfar och frågade om han kunde få köpa ett? Morfar frågade vad armbanden kostade? Lilla W gick och frågade om priset kom till baka och sa så där tio kronor och så gjorde han en gest som beskrev en sedel.
Sagt och gjort så tog han morfar i handen och traskade iväg till det glittriga tältet och kom stolt tillbaka med ett rött armband till mamma. Hon blev så glad och lovade att aldrig ta av sig armbandet. Såg jag inte en liten tår i ögat på mamma i alla fall var det en i mormors ögonvrå.
Vad det verkliga priset var blir en hemlighet mellan morfar och lilla W.
Lilla W kommer att bli en sann gentleman i framtiden, med sådana talanger så kommer det inte att bli något problem.
Lämna ett svar