Ligger lite efter med det ska ordna sig när vi kommer till Cancun och får tre lediga dagar för sol och bad. Då kommer jag att lägga in fler (jättefina) bilder.
Oaxaca. Besök vid Zapotec- civilisationens centra Monte Alban utanför Oaxaca, stadsrundtur i Oaxaca.
Vi bor på ett hotell beläget mitt i den gamla delen av Oaxaco bara några minuters gångväg till allt folkliv, restauranger, marknader, butiker och alla gatumat. Ballonger, musik, uppträdande från en stor scen. Man kan tro att det är karneval men det är det inte utan är helt enkelt så här mexikanarna lever. Full fart men däremellan lugn och betraktan av omvärlden. Enligt vår mexikanska guide är mexikanarna mycket kärlekfulla, tar väl hand om de sina. Fruarna får serenader och rosor medan männen får all den uppassning som de kräver. D.v.s i alla fall för den äldre generationen – total markservice och uppmärksamhet. Vår mexikanske guide tycker nog synd om de svenska männen men å andra sidan för vi inte så många serenader i bilen till jobbet på morgonen eller under balkongen. Guiden på står att det inte gör så mycket om mexikanaren kommer för sent till arbetet om hans förklaring är att han kände för en serenad på morgonen???
Före lunchen besökte vi den antika zapotekiska och mexitexiska staden Monte Alba som ligger på toppen av ett berg med 360 graders klar utsikt över Oaxaca.
Hela toppen på berget var avhyvlat. Troligen togs stenen till alla religiösa byggnader från berget där uppe. Hela denna enorma heliga stad var till för tillbedjan av gudarna. Där bodde präster, andra religiösa personer, vetenskapsmän, adel och rika människor, helt enkelt eliten. ”Vanligt” folk höll till nere i dalen och skötte servicen.
Vetenskapsmännen studerade stjärnhimlen, väder och klimat och fann naturligtvis regelbundenheten i årstidernas gång, dagsrytm, återkommande regnperioder och detta gjorde att folket trodde att de hade kontakt med gudarna. Vetenskapsmännen antecknade regnperiodernas tidscykler och kunde säga ”Om sju dagar kommer det att regna om ni offrar åt gudarna”. Det gjorde folket gav till de rika och visst kom regnet, alltså hade prästerna kontakt med gudarna.
Vi år en spännande lunch, fisk, räkor, lök, kryddor och vatten, kokade i ett stort torkat fruktskal genom att heta stenar lades i skalen. Så fort stenen svalnat något lades en ny het sten i soppan. När den var färdig så serverades den tillsammans med tunna pannkaksliknande bröd. Restaurangen som serverade detta upplevdes inte som en turistmagnet utan som helt äkta för när vi rusade, in trettiofyra personer, så räckte inte skalen till utan det tog nästan en timme innan alla fått sin mat. Så de var inte så vana vid stora turistgrupper.
Kvällen tillbringade vi runt den stora parken åt lite mat, drack lite öl, och tittade på folklivet. Fast den mesta tiden gick åt att skaka på huvudet åt alla försäljare. Försäljarna var i alla åldrar, Ibland ett litet barn om knappt räckte upp till bordskanten och ibland killade till i armbågshöjd och där stod en liten tandlös gubbe eller gumma och log upp mot mig och stäckte fram sin lilla arm med något som de ville att jag skulle köpa. Att det killade under armen berodde på att de inte nådde högre upp.
Lämna ett svar