Vilken märklig dag den femte november 2013 blev. Vaknade 20 i fyra på morgonen och kunde inte somna om då jag fick för mig att batteriet var gammalt i väckarklockan – tror nog att det egentligen kallas resfeber.
Morgonen började med en tyst, myrstackliknande irrande för att packa det allra sista, sätta på lämpliga lampor, tömma soporna och slänga det i kylskåpet som inte skulle hålla tills vi kom hem igen. Redan halv sex var vi på väg mot äventyret.
Det var kolsvart ute och bar enstaka bilar mötte vi men på motorvägen var det full fart. Långtradarna var redan igång och kämpade sig fram i den tidiga morgonen.Redan halv sex var vi på väg mot äventyret.
Det tidiga morgonljuset smög på när vi gick in på Landvetters flygplats. Nu sitter vi här i cafeterian med den obligatoriska kaffekoppen och ostmackan. Varje gång förundras vi över det höga priset. Fast egentligen behöver vi inte förundras för vad har vi för val? De kan vilket pris som helst vi måste ta vad som finns. Det är en speciell stämning på en flygplats. Folk irrar omkring och letar efter incheckningsdisken, utgången till planen för att tala om i butikerna. Där far huvud och ögon runt, runt. När jag inte kan resa längre ska jag ta mig ut till flygplatserna bara för att se folket och insupa atmosfären. Vi har 45 minuters väntan till planet lyfter.Där satte vi oss och väntade på att få checka in. Det kom aldrig upp något meddelande och vi som är i alla fall ganska resvana, blev väldigt snopna när det visade sig att KLM aldrig har någon ”personlig” mottagning utan det gäller incheckning via terminal och sedan droppning av bagaget.
Bagaget får åka hela vägen till Mexico City utan någon ny incheckning
Flyget var som väntat trångt (mycket) och varmt. Killen som satt bredvid mig var artig och som unga människor gör – så sov han invirad i sin filt nästan hela tiden. Jag tittade på filmer, lyssnade på musik och njöt av den goda maten som serverades. Såg på barnfilmer som man kunde förstå trots att ljudet var väldigt dåligt och filmerna inte var textade.
Tjugotvå timmar senare var vi framme. Klockan visade halv tre på natten Amsterdam tid och halv åtta på kvällen i Mexico City. Lite möra var vi. Kom inte i säng förrän klockan halv fem (Amsterdamstid)-
Mexico City med sina 25 miljoner invånare (med alla disktrikt) och fem miljoner bilar ligger mer 2000 meter över havet och som i en stor gryta omgiven av höga berg. Luften är dimmig och smoggfull. Höjden och tidsomställningen gör att man kan känna sig lite däven så guiden rekommenderade att under vår tid här äta bra frukost och lunch men vara försiktiga med stora tunga middagar.
Hans telefon ringde och väckte oss klockan halv sex. Inte så konstigt då klockan är halv ett hemma. Bra tid att ringa.
Det här är vår resa från Mexico City till Cancun. Reser med buss till Cancun och flyger tillbaka till Mexico City.
Lämna ett svar