Oj, vilken måndag! Klockan sex ringde väckarklockan för att vi skulle hinna göra oss iordning och ta en lång promenad före frukost. Mulet och lite dimmigt. Vi hade åkt i två dagar för att komma fram till hotell Helikon vid Balatonsjön i Ungern. Två dagar som gett oss lite ömma bakar, tunga ben och fötter och dessutom några kilo runt magen för det finns inte så mycket annat att göra, när resan dag ett är på 70 mil och dag två på 60 mil, annat än att mumsa på något gott och sedan titta på utsikten och sova.
Efter promenaden utmed den vackra sjön satte vi oss på bussen för att ta oss till vår andra vinprovning. Till Stefan Csaszar på vingården Cezar Winery. Här gavs vi en dag som vi sent kommer att glömma.
När bussen svängde upp framför vingården så möttes vi av en vacker byggnad, massor med raka fina leder av perfekta vinstockar, ett stort rosa tälttak och där under bord och stolar samt ett enormt bord med små salta bröd, korgar med vindruvor och brickor med det ljuvligaste rosevin man kan tänka (hela glas) inget småduttande här inte.
Stefan, ägaren som för övrigt var svensk men med ungerst påbrå, hälsade oss välkomna. Vi minglade en stund och sedan gick vi ut på vingården för att ”skörda”. Fick var sin vass kniv och en plastback. Förbandslådan stod väl synlig på lastbilen. Den som vi sedan skulle tömma våra fyllda plastbackar i. Det var inte så lätt att skära av de sega skaften till druvklasarna men vi klarade det med glans. Hans fick till och med ihop två backar- En kvinna lyckades skära sig i fingret och fick plåstras om.
Efter skörden så visade Stefan oss sin skördemaskin. Ett vidunder som blåste och borstade bort druvorna från stockarna. Vidundret plockade druvorna på båda sidorna av vinstocksraderna. Det gick fort för vidundret körde långsamt framår hela tiden. Väl framme vid slutet av raden tömdes druvorna i en stor bil som liknande en sopmaskin som vi har här hemma. Vidundret kunde också användas till att grovklippa stockarna och bespruta stockarna. Finputsningen måste ske förhand. Investeringen av plockmaskinen skulle löna sig redan efter två år. Det var många som inte fick arbete på gården nu när maskinen hade köpts in. Stefan var lite sur på byråkratin som omgav gästarbetarna men att man kan ha olika åsikt om ifall man – som Stefan – inte gillar svart arbetskraft. Han sa att han var mycket noggrann med att registrera sina arbetare för det blev dryga böter om inspektörerna kom på något fuffens.
Vi följde med till presshuset där vi fick se hur druvorna tömdes i pressen och kan ni tänka att vidundret plockade renare än vad vi hade gjort för hand. Inga stjälkar eller blad fanns med i vidundrets lass medan våra backar såg väldigt snygga ut – dekorerade med vackra vinblad.
Vi fick ungersk Gulaschsoppa och bröd till vinprovningen som fortsatte under lunchen. En god äppelkaka avslutade måltiden. Vinerna som prövades, fyra stycken, dracks i välfyllda glas. Inte undra på att vi (nästan alla femtiotvå) dansade till den levande musiken och spexade med Stefan. Flera personer höll tal och sa att det här var den trevligare och roligaste vinprovning de varit med på. Stefan mös och höll igång.
Nu så här efteråt undrar jag om det här var en försäljningsmetod att göra oss glada och lite lulliga eller jag kanske är elak då men jag räknade ut att det här vinprovargänget nog köpte vin för uppåt en 20 000 – 25 000 kronor tillsammans.
I alla fall lät Stefan uppriktigt ledsen när vi for och önskade oss alla välkomna tillbaka. Han sa också att vi var det trevligaste gäng han någonsin haft på besök. Det var full ! fart i bussen på vägen tillbaka.
Lämna ett svar