Efter frukost ska vi styra kosan mot Gap, som ligger så att säga mitt på den underbara Nappevägen. Hoppsan, där missade vi avfarten! Det betyder att vi inte får åka på den första delen utan kommer en bit längre fram på ”kringerkrok” vägen. Gör egentligen inte så mycket. Vi har ju åkt den förut och vet att den finaste biten är kvar.
Nappevägen går inte att beskriva med ord man måste bara åka den. Serpentinvägar, djupa raviner och enorma höga grå berg. Motorcyklarna rusar fram och verkligen ligger ner i kurvorna. Kurvorna är så snäva att det bara inte går att ta den i sittande ställning i de farter som vidundren drar fram utan jag ser att knäna skrapar i vägbanan i svängarna, eller i alla fall nästan. Det ser väldigt spännande ut men jag vet inte om jag skulle våga. Har blivit liksom lite mer försiktig (feg) med åren.
Castilljon, en liten by som klänger på klipporna är ett friluftscentrum. Mitt i byn rinner en bred flod och där paddlas det och utförs en massa spännande vattensporter på vattnet. Bergsidorna används till klättring, så klart vimlar det av vandringsleder runt den lilla byn. Det mest spektakulära är den lilla kyrkan som ligger allra höst upp på en smal bergstopp. Från byn ser jag ingen väg dit men jag vet att kommer man från andra hållet så man att bergstoppen är en liten flik av ett stort massiv.
När vi kommer till byn så pågår det en marknad på torget. Vi sätter oss och äter lunch på en uteservering och tittar på folklivet. Resten av gästerna är till större delen klädda i skinn och på borden ligger det stora hjälmar. Alla pratar med varandra. Det är lite som händer när man ser ”golfmänniskor” träffas. De har gemensamma intressen och därmed mycket lättare att få kontakt med varandra. Blir lite avundsjuk, men nej, priset är för högt. Måste jag sitta/ligga i hundra knyck i kurvorna så känns det som det kvittar. Pratar med min kära Hans istället.
Köper lite tvålar och en underbar rökt och torkad korv och sätter oss i bilen för att åka de sista tjugo milen.
Lämna ett svar