Frukosten i Albertville. Strålande sol. Nu ska vi söka oss till Rue de Napleleon, eller Nappevägen som vi säger. Den vägen är så fantastik. Vägen slingrar sig upp längst med vindlande bergssidor, genom byar med fallfärdiga stenhus och smala gränder. Vi körde på GPS:en och ställde in den på Grenoble, men kartan fick fnatt så i Anice. Där åkte vi runt i byn fyra gånger i samma rondell innan vi stannade och tog fram papperskartan. Då visade det sig att den inte alls fått fnatt utan det var en usla vägskyltar som plötsligt hoppade över Grenoble och visade att vägen gick till en annan stad inåt landet. När GPS:en sa att vi skulle svänga i de snåriga gränderna så visade pilarna till Lyon och dit skulle vi inte – så vi körde förbi avtagsvägen och kom naturligtvis fel. Antingen litar man fullständigt på GPS:en eller också tar man fram en papperskarta, inte en blandning av dessa då blir det helt fel.
Stannade och köpte en smörgås . Varmt vatten fick vi på hotellet innan vi for och kaffepulver hade vi med oss. Fikade på en rastplats där bilarna susande förbi ett par meter bort. Ljudet från bilarna på motorvägen i 140 kilometers fart gör att ett normalt samtal inte går att föra, dessutom så hade ingen städat runt de fasta borden utan fimpar och andra rester efter tidigare gäster lår kvar i drivor. Här gällde det att hålla blicken högt och vara tyst, ingen hörde vad du sa i alla fall. På toaletten satt en dam och kollade att alla betalde en slant i skålen på bordet bredvid henne. Det hade varit bättre om hon hade städat toaletterna istället då hade hon säkert fått lite mer pengar i sin skål. Det gällde att hålla blicken högt inne i toalettbåset också. Lårmusklerna fick en bra träning då det inte gick inte att sitta på den grisiga stolen. Det är skillnad i Tyskland där man alltid är blöt i rumpan efter toabesöket. Ringen rengörs alltid efter varje besökare.
Hans är glad för vi behöver inte tanka så ofta bilen drar bara drygt en halv liter och då så kör hans inte på det mest drivmedlesvänliga sättet. När hans kör sitter jag bredvid, tittar på det vackra landskapet och lyssnar på slutet av den fantastiska ljudboken. Nu är det spännande!
Kommer fram till Grenoble väldigt tidigt och bestämmer oss för att köra till Sisteron. Vet inte mycket om staden med tror att sen är minst lika vacker som allt annat vi passerar. Blev en kort färd idag tjugofyra mil.
Svänger av Nappevägen och ner i staden rakt in på ett torg i gamla stan, hittar en parkering och ett hotell tre meter från bilen, går in och får ett rum mot floden som flyter tjock och grå genom staden. På ena sidan av hotellet floden och på den andra en gammal stadsdel med smala gränder stenhus, barer, och små pittoreska restauranger. Tar något dricka, studerar de andra turisterna.
Väldigt vad många motorcykelåkare! Förstår det när vi tänker på de vaknar vägarna. De är som gjorda för motorcykelåkare. Efter planka bestående av ett grönsaksberg, paté, skinka, getost, några konstiga kokettera, honung och en flaska vin lägger vi våra trötta kroppar i två breda sköna sängar.
I morgon är det bara ca tjugo mil kvar.
Lämna ett svar