Dag två

I går blev det en liten festdag. Efter dagis så åkte vi in till centrum och gick på kondis. Wilton pekade ut en läcker bit tårta och ville ha en festis. Han och jag satte oss vid bordet och lade pussel medan vi väntade på godsakerna. Bredvid oss satt en äldre herre med handen i ett stort bandage. Jag hade fullt sjå att hindra Wilton att gå fram till mannen och fråga vad han hade gjort sig illa på. Jag försökte förklara att även om vi gärna ville veta det så var det inte säkert att mannen ville berätta för oss om sin olycka. Just då kom godsakerna till bordet och vi fick annat att tänkta på.

Tio sekunder senare var tårtan slut och även festisen urdrucken. Här går det undan. Vi gick till lekparken en liten stund. Wilton hittade en klätterställning med en rutchkana. Kanan var ett stort metallrör så jag såg inte när han startade. För att komma högst upp på klätterställningen fanns en trappa på ena sidan men den ville inte Wilton använda utan han skulle klättra upp på ett nät och krypa in på första våningen. Sedan skulle mormor ta honom i handen och hälsa. Wilton klättrade högre och högre upp och hela tiden följde jag efter och sträckte upp handen. Vid slutet av klätterställningen hängde Wilton ut mellan två brädor och ropade ”Hej mormor.Ta mig i handen”. Hans sträckte sig ner mot mig och jag blundade hårt och bad till högre makter att han inte skulle ramla ner. Så försvann han bakom planket.

Jag såg inte vad han gjorde och spanade uppåt. Plötsligt kom ett huvud farande ut ur rörmynningen vid mina ben, efter kom kroppen och benen. Jag hade förväntat mig att få se ett par ben först! Jag svalde hjärtat och bad Wilton att inte åka med huvudet före. Men det var som att hälla vatten på en gås. Förmaningen nådde liksom inte fram – men det gjorde huvudet i tunnelmynningen – först kom det – sex gånger. Ett leende och mormor glömde förmaningen.

Väl hemma plockade jag fram vattenfärg, färgpennor, en liten bunt kopieringspapper, en låda med pysselgrejer och en barnsax. Ge inte en fyraåring en barnsax om du inte vill säkra tillgången till konfetti för resten av ditt liv och dessutom kan färgpennor vara lite dumt och lägga fram utan att ha stenkoll.

Konfettin gick att sopa upp. De bitarna som klipptes av från pysselgrejorna var lite svårare att få upp med sopborsten men det gick att plocka upp dem för hand. Mitt i allt låg locket till färgpennorna  – också i småbitar.

Jag ställer undan sopborsten och börjar skala potatis väl medveten om att det inte finns några papper kvar att klippa och dessutom smusslade jag undan saxen.

”Titta här mormor, säger Wilton. Jag har målat ”sådantdär” som jag ska ha på armen när jag blir stor”. Vänder mig försiktigt om och vad ser jag? En helt blå hand och en lika blå arm. Wilton menade att han hade ritat det mönster som han skulle ha på sin kommande tatuering. Fort in i badrummet för att tvätta bort färgen. Tyvärr så gick det inte så bra utan vi får äta kyckling och potatis med en blå-lila arm. Hoppas att fägen går bort tills mamma och pappa kommer hem för armen ser ut som om den körts i en mangel med stora blåmärken.

Vi får tappa upp vatten i badkaret och ta ett rikligt skumbad. En timma senare och efter att Wilton hade visat hur han ser ut i skägg (skum) – precis som morfar – var killen ren och fägen borta.

Inga problem med att ta på pyjamasen för den hade blivit till en dykardräkt. Strumporna blev till dykarskor och plums ner i vattnet. Hjälp där kommer en haj och biter Wilton i foten. Fort upp till ”morsmorsdoktorn” som snabbt lagar och sätter på plåster. Ner igen, efter en stund kommer en ännu mer skadad dykare upp ur vattnet. Mormor lagar. Så dyker Wilton ner och biter tillbaka. Hajen bli skada och mormor får inte laga honom utan han får klara sig själv när han är så dum så att han bits.

Nu är vi väldigt trötta och redo för ett par sagoböcker. Tjugo över åtta sover Wilton.  När jag år och lägger mig så tittar jag till Wilton då ligger han med sin ”dykardräkt” under duntäcket och när jag stoppar om honom så ser jag i famnen har han alla sina mjukisdjur i famenen. En vit nalle, en brun kanin och en gul bläckfisk med blåa prickar.

Han sover så gott ända till klockan halv åtta på onsdagsmorgon. Vet inte om de här med kläder lyckades så bra i dag? Visserligen fick jag på honom jeans men att ha pyjamasöverdelen kvar under den blå och bit randiga, långärmade t-shirten var kanske inte så lyckat men så blev det. Jag vann inte i dag heller.