Visst får vi våra små törnar här i livet men så underbart som det är med barnbarn så uppvägs allt elände av glädjen över de små liven.
Vi har haft förmånen att ha barnbarn i många, många år. Det första lilla livet kom redan för 28 år sedan. En sådan fantastisk underbar känsla att få hålla sitt lilla barnbarn i armarna den första gången går inte att beskriva i ord. Hela hjärtat svämmar över av lyckobrus och jag är helt övertygad om att detta underverk är det bästa som någonsin hänt mig. Det mest otroliga med detta är att det är lika underbart varje gång. När man sitter där med det andra, tredje, fjärde och femte barnbarnet så porlar det lika enormt som första gången. Och nu till sommaren ska det komma ett sjätte barnbarn. Jag kan knappt sitta still vid tanken.
I morse kom Wilton till oss. Han satt där så pigg och glad i sin vagn, i pyjamas men stoppad i en mjuk och varm påse. Han studsade in och började prata. Kloka ord och framförallt frågor. Han frågar om allt från var jag köpt minna blommor i fönstret till om jag är gammal och snart ska dö. Jag försöker svara så gott jag kan och han frågar vidare. Han måste ju fråga för han ska ju lära sig allt.
Vi hann leka med lego, äta frukost, titta lite på TV, borsta tänderna och klä oss innan det var dags att åka till förskolan. Wilton hann också gå på toaletten tre gånger och morfar fick inspektera det som låg i toalettstolen och dessutom fick han den stora ynnesten att spola.
Lite problem var det med frågan om vilka kläder som han skulle ha på sig. Wilton röstade för pyjamas och jag ville att han skulle ha jeans och tröja. Det blev en en kompromiss. Mjukisbyxor och pyjamasöverdelen blev det då överdelen liknar en långärmad t-shirt. (Känns lite som om jag drog en nitlott)?
Väl framme vid förskolan gick vi in tillsammans och Wilton presenterade mig för alla. Jag spårade lite stolthet i rösten så jag rätade lite extra på mig. Han berättade också om sin lillebror och alla fröknarna/lärare/förskolepedagogerna sa att han är ju så gullig. Wilton fick klappar på kinden och kramar.
Nu ska vi hämta honom i eftermiddag och fortsätter äventyret.
Lämna ett svar