Jag stod inte ut längre utan bad om en tid hos doktorn. Fick det och en dunderkur. Tio kortisontabletter upplösta i ett glas vatten varje morgon i tre dagar och jag är pigg igen! Känner hur orken bara rinner genom ådrorna, hur kraften kommer tillbaka och allt blir riktigt roligt igen.
Längtar ut så vi tog en promenad till Tylöbäck och åt lunch. Väl hemma så satte vi oss på verandan med en filt om benen. Solen blev så varm att det inte gick att sitta kvar under filten. Det var underbart. Snön är helt borta på verandan men ligger kvar på gräsmattan.
Har varit så trött och inte orkat något men nu är det full fart igen. Ska ta min sista kortisondos i morgon. Hoppas att medicinen inte bara tar bort symtomen utan också sjukdomen. Får svar i början av nästa vecka på proverna som togs av doktorn. Om jag har något bakteriellet så blir det antibiotika annars får tiden läka alla sår!
Läste ut en bok: Kråkflickan – den slutade i ingenting. Nu måste jag läsa nästa bok i tirlogin av Jerker Eriksson, Håkan Axlander Sundquist. Boken är så otäck att jag undrar hur det ser ut i huvudet på författarna? Jag förstår egentligen inte att jag kan läsa dessa grymma böcker?
Kanske beror det på att jag inte på något sätt kan förknippa mitt liv med detta utan sitter i min skyddade verkstad som känner tryggheten i ryggen och förfasar mig över hemskheterna. Det är som en film där jag kan säga att när rädslan kommer krypande så behöver jag bara tänka på att det står en en hel massa människor runt omkring den otäcka scenen och filmar. Det är inte på riktigt.
Nu blir det räkor och ett glas vitt vin. Hans fixar.
Lämna ett svar