Tidag

Vi har varit utomlands i dag. Tog bilen till Helsingborg och färjan vidare till Helsingör. Lite kyligt och grått men ändå.

Förstår inte språket så bra så när jag handlar frågar jag ett par gånger hur mycket kostar det? Efter tre – fyra frågor, och inte ett svar som jag förstår, så stoppar jag ner handen i plånboken och tar upp en näve, sträcker fram handen och sedan får danskarna ta vad det vill ha! Ellen såg lite frågande ut och menade att de kunde ju ta vad som helst. ”Ja, vad då, vad ska jag göra, svarar jag? Danskarna vill ju ha betalt och jag förstår inte vad de säger. Jag tänker att jag skulle kunna försöka med engelska men det skulle se så snobbigt ut så jag fortsätter att sträcka fram handen med pengarna. Känner mig inte lurad (ännu).

Färjan tar tjugo minuter och innan vi värmt upp stolen så är vi framme. Kliver av, går genom en lång tunnel och står helt plötsligt på en tågperrong – då snurrar det till huvudet. Vad är det här? Var är jag? Sedan känner jag igen mig. Det är bara att gå till höger och rakt över perrongen och sedan genom porten på andra sidan och ut på gatan. Lite till vänster, rakt över gatan och så börjar shoppingen!

Den här gången gör vi något annorlunda: Vi följer efter två äldre herrar med var sin Dramaten på två hjul efter sig. Jag såg direkt att de skulle handla dricka och att det inte var första gången som de varit här och att de då tydligen sonderat terrängen många gånger och visste var det billigaste drickat fanns. Så efter dessa herrar. De går förbi alla spritbutiker som ligger närmast färjan och sedan så går de lite längre och ännu lite längre bort. Det här ser bra ut. Troligen någon liten undangömd butik som ligger helt ”outside” för oss turister. Det bästa och billigaste stället i hela Helsingör.

Nu ser det ut som om herrarna är framme! Nej då, gentlemännen kan bara inte göra två saker på en gång: gå och prata. Det blir lite besvärligt för att vi vet inte riktigt vad vi ska göra när de stannar och pratar utan vi tittar in i en butik och låtsas studera något intressant i skyltfönstret. Jä…ar affären är nedlagd och det enda som finns i fönstret är en hopknycklad näsduk och lite torra dammhögar. Vid nästa stopp tar jag fram kameran och fotar lite. Vid stoppet därefter hittar vi en bankomat och tar ut lite pengar. Det är spännande. Herrarna är så uppeldade av sin kommande köp att inte  märker något fastän jag lyckats få dem på några av mina foton.

Nu ser vi hur herrarna stannar och börjar dra lite extra i shoppingvagnarna. Jag ser tydligt att de förbereder sig för att gå in i butiken för att handla. Jag höjer blicken och stirrar på skylten KVICKLY står det över dörrarna. De har gått till en stormarknad!

Ja, men då måste ju det det billigaste ställer eller hur? De måste ju veta? In efter dem. Vi smyger bakom hyllorna och spanar. Där stannar de och synar några flaskor lägger ner dem i vagnen och går vidare till starksprithyllorna. Nej det vill vi inte ha så vi går ut och strosar runt en stund. Nere på handelsgatan ligger en liten vinbutik som har handlat i förr så vi tar blick på den och går in på bakgården (ja den ligger där). När vi kommer fram så kommer en kille ut med stora skyltar som talar om att nu säljs inget vin här inte utan sportkläder! Skylten visar rätt men lokalen har tydligen bytt ägare. ut på stan igen.

Nu är det dags för lunch. Vi hittar en liten krog som serverar hackebiff, vi beställer tre stycken och får härliga tallrikar med grillat kött massor med färska grönsaker, två såser och pommes eller bakad potatis. Det var så mycket mat att vi inte orkade äta upp allt. (Visserligen är det bara grönsakerna inte orkade, som vanligt).

Mätta och belåtna strosade vi  ner till färjan igen. När vi åkt rulltrappan upp till transporten till färjan så står det något konstigt på en skylt. Något om att vi ska gå ner och ut samt fortsätta hundrafemtio meter till vänster. Varför?

Hans frågar på informationsenheten. Jo, det är rätt vi ska ta en annan färja. Ner, ut och iväg. Här är det tydligen samma ägare till alla färjor för det betyder ingenting vilken biljett man har eller vilken färja man tar. Ja, så var det med den konkurrensen!

Vi köper en kaffe till Hans och går och kollar in taxfree. Ingenting. Det finns sådant som vi vill ha men inget med rätt pris. Tillbaka till Hans. Då får Ellen se de röda danska korvarna. Köper en så att hon ska få smaka. Ganska gott tycker hon, Hans och jag tar varsin bit också.

Markus och killarna kommer ner en stund och tar en fika. W mår inte bra och vill hem. Vi kryper upp i soffhörnet framför tv en liten stund.