Väntar på att Hans ska bli hungrig. Varför? Står jag ut tillräckligt länge så kommer han att börja stöka i det lilla pentryt och dukar fram lite godsaker på byrån i rummet. Och det är det bästa jag vet att få lägga ifrån mig boken, resa mig från sängen och fylla tallriken. Lägga en kökshandduk i knäet och börja smaka av lax och citron, ost och päron, torkad ölkorv och bröd. Kanske finns det en påse sega björnar med chokladöverdrag? (Det är ju lördag).
Jippi, har lyckats, Hans håller på att gå i genom vad som finns i kylskåpet.
Till lunch åt vi Pil Pil med bröd. Det är heta räkor i en sås med chili och vitlök – fantastiskt gott.
Vi har tagit en föriddagsfika i Maro. Läste en stund på taket men det blev så trist och varmt att vi tog en sväng ner till havet och satte oss på en bänk och tittade på folk. Det är så kul.
Först funderar jag på om de är infödda eller turister, vilket land de kommer från, vad de gör här? Som jag skrev i går så är det väldigt lätt att genom att se på deras kläder så kan man ganska snart få svar på frågorna. När jag har funderat och bestämt mig försöker jag att höra vilket språk de talar och för det mesta stämmer det.
Ska bli skönt att komma hem och få fila fötterna, gå till frissan och klippa luggen. Köpte några hårspännen för att hålla luggen borta från ögonen. Hans såg så konstig ut när jag klämde fast spännena i luggen (en stor brun klämma och en som såg ut som en blå blomma). Sedan började han gå lite efter mig och när jag frågade varför? Sa han att han inte ville att folk skulle tro att vi var tillsammans när jag hade spännena i luggen. Så nu ska de få sitta hela kvällen och jag tänker inte ta bort dem i natt heller!
Lämna ett svar