Sitter i sängen och lyssnar på Peter Wahlbeck som leder Ring så spelar vi. Känns nästan som hemma en lördagsmorgon.
I går kom det tre nya personer till hotellet. DFet är något märkligt med Hostel San Miiugel. De nyanlända glider smidigt och bra in i gänget som är kvar. Det är inte ofta som jag har kommit in i en frukostmatsal, hälsat godmorgon och sedan fått känslan av att alla har känt varandra sedan tidigare. Inte ens vid våra buss- och gruppresor så har det inte blivit en sådan kontakt så snabbt som här.
Visserligen är de första kontakterna inte så originella utan mer; Var kommer ni ifrån? Hur länge ska ni stanna? Varit här förut? – men har har en förlösande kontakt och snart har samtalet kommit igång i full fart. Ett brus av röster och glada skratt fyller frukostrummet varje morgon. Det är nästan så att Veronica får köra ut oss ut rummet vid tiotiden när frukosten är slut. Det gör hon inte utan sätter sig bredvid oss och pratar. Det kommer att bli mycket tystare i vårt kök när vi kommer hem – jag lovar.
Jag måste ha haft väldigt roligt och full fart för när jag öppnade lådan med korsorden och där bland tidningarna låg mitt nya broderi, tänkte sitta på taket och brodera. Hade glömt att jag tagit med och och förresten har jag tydligen inte behövt något tidsfördriv ännu.
Lämna ett svar