I minnes- och kärleksgåva fick jag ett vacker armband från silversmedjan i Maro. Hade varit inne i den lilla butiken och beundrat alla silversmycken tidigare och troligen visat att jag gillade sakerna där inne.
När vi tog en fika så frågade Hans om jag ville ha ett litet minne från vår vistelse här nere och för att det var Alla hjärtans dag? Väldigt gärna. Vad skulle vara bättre än någon från Maro där vi varit så ofta? Valde bland alla smycken och fastnade för ett silverarmband med ett väldigt fint spänne.
Bad Hans att ta ett fotografi av mitt nya armband. Hans har aldrig sagt han är någon bra fotograf men att han var så dålig hade jag ingen aning om. På kortet fastnade en stor rynkig, brun hand med något otydligt blankt i ena hörnet på bilden. Hans kommentar var -”Jag kan väl inte rå för att din hand är rynkig? (Och det kan han ju inte). Behöver jag säga att bilden inte finns kvar?
Fick ett så hjärtegripande sms i dag som slutade med meningen: -”Det är därför det regnar tårar!
Så målande beskrivet kan bara en liten person ge oss. Vi förstår att det inte handlar om ilska utan om en liten sorg. En sådan som man kan känna när något kul är över. En resa, en trevlig männsika som man träffat och vet att man aldrig kommer att se igen, en fest eller annan rolig upplevelse som är över och det känns en saknad i hjärtat.
Vår vistelse börjar närma sig sitt slut, kanske kommer det ett litet regn på kinden eller också inte för nu är detta är över och jag längtar hem. Det känns nästan som om jag ska åka på semester hem till Halmstad till ett nytt äventyr.
Bakom kaffebordet som vi satt vid på balkongen i Maro så kom det ut två killar från en hotellreception. Hans frågade -”Hej, Kan vi få beställa? Först tittade de bara på oss sen började de skratta och sa: -”Ja visst vad vill ni ha? Sedan berättade en av killarna att han bodde i en kvarn några mil väster och Nerja och han var här för att bo i Maro några dagar. Något som han gjort flera gånger. Han berättade vidare att den stranden som vi hade försökt hitta tidigare låg lite längre bort. Vid stranden började ett stort naturreservat med många stigar både uppe i bergen och längst med den klippiga kusten. Nu hinner vi inte vandra där men om vi kommer till Nerja någon mer gång så ska vi verkligen undersöka området. Han berättade vidare att det lönade sig att bo i Maro och ta fikapromenaden till Nerja i stället. Det kan vi verkligen tänka oss.
Vi gick ner till Nerja och åt en braklunch på La Emira ett litet hotell som ligger en bit från vårt hotell. Satt i solen och smällde i oss: räkor i vitlök och chili, melon och torkad skinka, pepparbiff grönsakssalsa, ett helt bakben från ett lamm (såg lite groteskt ut) med potatisterrin, jordgubbar med grädde och till de en flaska vin. Efter lunchen skulle vi gå handla något till kvällen. Kom hem med en citron och en flaska cava. Var så mätta så vi kunde inte tänka oss att äta något mer i dag. Nu smuttar vi på Cavan och tittar på Antikrundan. Mår hur bra som helst.
I morgon är vi bara sju personer till frukost. De andra har åkt hem. Kommer att eka i frukostmatsalen.
Lämna ett svar