Hans öppnade gardinerna och sa, -”Kolla solen!
I dag lyser solen igen och det kommer att bli varmt. Tittar på det lilla sträcket med klädnypor som hänger på balkongen. Varken sträcket eller klädnyporna rör sig. Det är vindstilla. Har varit kallt i natt och det betyder att det är ett högtryck över Nerja.
Det är så underbart att känna värmen från solen strålar och kunna gå utan att halka och de tycker nog alla våra kompisar här nere också. Trevliga, positiva, sällskapliga personer som hälsar glatt när vi möts och ibland med en kram. Vi byter några ord. Berättar var och med vad som vi kan roa oss. Vilken restaurang som har prövats och vilket jippo som upplevts. Betygsätter allt så vi vet vad som är värt att äta och se.
Ett problem som jag har är att spanjorerna och många av våra kompisar ”sover middag” så när kvällen närmar sig så är de pigga och nytra. Jag däremot är trött när klockan närmar sig tio – elva. Vilket betyder att jag inte orkar lyssna på Julio som börjar spela halv elva och håller på till över midnatt. Visserligen går det bra ett par gånger men sedan tröttnar jag på att sitta på barstolen (med risk för att trilla av) halva natten.
Hans och jag är ett par ”hemmaråttor”. Vi trivs hemma???? och på hotellrummet har vi det så mysigt. Lite mumsigt att äta och dricka en bra bok eller ett bra tv-program. Det är vad vi båda vill. På dagarna traskar/travar vi omkring och hittar nya vägar och saker att titta på och undersöka.
I går upptäckte vi en ny väg vid havet. Det är högt vatten så alla delar var inte framkomliga. Vi går runt i våra sandaler och halkar kring på runda stenar och vassa klippor. Kikar in i trädgårdar, undersöker odlingarna och smakar i smyg på frukterna.
Ska bara berätta att ni inte ska prova apelsinerna som växer på de planterade apelsinträden som är till för dekoration – det är så otroligt sura att det tog flera dagar att få ut skrynklorna i ansiktet efter tuggan. Tror att det fastnade ett par rynkor. De går nog aldrig bort.
I den lilla byn Maro möter vi några äldre gentlemän varje gång vi är där. Det är herrar som har levt ett hårt liv. De tar sig långsamt fram med käppar och stela leder. En använder rullstol. Såg honom sitta i sitt hem med öppen dörr och med en filt om benen. Att dörren var öppen beror troligen på att han ville få inte lite värme i de kalla rummen.
De sitter på bänken vid vägen, tittar på oss turister, småpratar och låter tiden gå. Ser ganska skönt ut. Vi hälsar alltid och önskar att vi talade spanska så vi kunde få veta mer om det gamla Spanien. Men vi kan bara le och visa att de måste nog dra in sina käppar så kan gå förbi.
Det går en gångbro över motorvägen från Maro till grottorna. Vi såg den häromdagen och tyckte att den måste vi prova. Tar oss upp till en fantastisk stor och fin ramp som går runt. runt högt upp till bron. Vi går fram för att hitta en låst grind. Vad är detta? Bron är nygjord och troligen genom bidrag (Eu?) då den inte alls passar in, stor, modern, klumpig med sin enorma ramp och helt felplacerad bland de gamla fina husen i Maro.
Vi står lite villrådiga och försöker hitta en annan väg till baka då vi hör en skarp röst som frågar på engelska: -” Vad gör ni här? En äldre dam stirrar strängt på oss och vi förklarar att vi försöker ta oss över till andra sidan. Hon mjuknar något och förklarar att övergången inte öppnar förrän i mars. Varför undrar vi men hon svara inte utan visar med handen att vi måste gå runt för att komma till grottan. Tackar för informationen och går tillbaka. Varför är övergången stängd under vintern, det kan man undra?
Njöt ni av era semlor i går? Vi tar två nästa tisdag när vi kommer hem.
Lämna ett svar