Kyrkan

Klockan 12 gick vi in genom porten till kyrkan El Salvador. Det fanns ganska många platser kvar. Många barn och unga människor så vi förstår att det var en form av barngudstjänst. Stämningen var allt annat än högtidlig. Folk småpratade med varandra, ungarna sprang lite fram och tillbaka och bänkarna knarrade. Vi slog oss ner i mitten och till höger på bänken. Tänkte att vi skulle kunna smita ut fter en stund – lite obemärkta.

Framme vid altaret stod några personer och samtalade. En pojke gick omkring och pysslade, tände ljus, lade fram papper, slätade ut veck på duken och ordnade till allt före gudstjänsten. Genom en dörr vid altartavlan kliver en stor och kraftig präst i en grön dräkt. Han gör en gest och alla ställer sig upp och sjunger. Texten visas på skärmar. En vid varje pelare. Längst bak i kyrkan finns stora högtalare där musik och sång ljuder. I och med att jag ser texten så förstår jag att det är en lovsång till Herren (senior) och Jesus.

Därefter går tre unga kvinnor fram till podiet och läser var sin bit ur – bibeln? Prästen har satt sig på en stol bakom altaret och jag ser att han sitter och äter på något. Han tuggar och petar tänderna med fingernageln utan att bry sig om att vi alla sitter mitt emot honom. Folk kommer och går. Efter textläsningen så ska vi stå upp och sjunga och be.

Sedan börjar predikan och jag lovar fastän jag inte förstår ett enda ord spanska så vet jag att han talar om allt är förlåtet och att Jesus är god. Prästen ställde frågor till barnen som satt på de främre bänkarna. De svarade glatt och verkade inte blyga. Det var väldigt vackert och lite trevligt.  Nästa gång vi ska ställa oss upp och sjunga så smiter vi ut.

Kyrkan El Salvador har funnits på den här platsen, nära Europa balkongen, i många år. Tornet är från 1724. Att kyrkan byggdes just här är inte så underligt. Platsen hade en vidunderlig utsikt högt upp ute på en udde. Nu är kyrkan och torget utanför omringad av hus och relativt nybyggda hotell.

Vi går hem en stund innan vi ska äta lunch. Går ner till en restaurang som ligger lite vid sidan om. Visst hittar turisterna dit men inte så många.  Menyn är på spanska så jag får gissa och peka. Vad blev det?

Förrätt: Lasagn till Hans och ris och köttfärsfylld paprika till mig.

Huvudrätt: Jag fick kött och patatas med en god grönsakssalsa. Hans bleknade under solbrännan när hans huvudrätt kom in. På halva tallriken låg en sallad bestående av grönsallad, några majskorn och färska tomater. Grönsaker är inte Hans starka sida. På den andra halvan såg tre strömingsliknande fiskar – på rygg – med buken uppåt. Huvudet och innanmätet var borta men resten var kvar. Alla som känner Hans vet att fiskben är hans mardröm. Hans älskar fisk men hatar, hatar, avskyr och åter igen avskyr fiskben. Nu låg fiskarna där gyllenbruna, doftande och såg ganska goda ut – men fulla med ben.

Hans skar av en bit och stoppade i munnen. Genast drogs munnen ihop och han började lite diskret att spotta ut småben. Här gällde det att göra en insats. -” Ska jag hjälpa dig att rensa fisken, frågade jag? – ”Ja, tack, blev svaret. Tog tallriken och lyfte försiktigt på ena fiskhalvan och se där låg ryggbenet helt fritt bara att lyfta bort. Tillbaka med tallriken till Hans och han åt väldigt försiktigt.

Nästa firre. -” Hälp? -”Ja. Men den sista ville han försöka med själv och vad blev det kvar? En hel hög med fiskskinn, ben och annat lite utsmetat så att det inte syntes att fisken vad sönderskuren in i minsta detalj.  Om han blev mätt? Ja. det var ju inte hans älsklingsrätt precis.

Till dessert trodde jag att Hans kulle ta kaffe som han alltid brukar men inte den här gången. Han måste ju får något i magen så den blev Flarn till oss båda.