Ge mig en sax eller helst en dokumentförstörare. Jag ska göra mos av det. I små små bitar som jag ska klippa eller strimla det. Hacka f-nskapet tills det bara är damm kvar. Gräva ner det högt uppe på berget fast det går nog inte för att marken är för hård. Då slänger jag det i havet, går nog inte heller för då flyter det i land och förorenar stranden.
-”Vad är det för fel på papperskorgen”, säger Hans?
-” Går inte för där ser jag ju det, svarar jag, Det måste bort ur huset. Bort ur min åsyn. Bort, försvinna för alltid och aldrig komma igen. Förstått”?
-”Ja, ja, mumlar Hans, fast egentligen är det nog något annat som måste bort”.
Vad är det som ska försvinna? Måttbandet. Bandet som skulle tas med för att jag skulle mäta min runda kropp för att se hur mina mått minskade stadigt. Men vad var det som hände? Måttbandet visar att jag måste ha gått upp i vikt. Det kan inte vara sant jag som bara har ätit bakelser ett par gånger, lite glass någon gång, ett par mandelskorpor till morgonkaffet för det kan väl inte vara lördagsgodiset som jag tvingar i mig för det finns inget gott godis här nere, för otäckt godis kan väl inte lägga sig runt midjan som en krockkudde? Det måste väl ändå vara njutbart innan jag straffas? Någon rättvisa kan jag väl kräva? För det kan väl inte vara de underbart goda bitarna som jag köper samtidigt med det färska brödet i butiken bredvid hotellet, bitarna av mandel inbakade i lite bränt socker för de måste ju räknas som naturgodis?
Jag det väl bara att gilla läget och fortsätta att njuta av vädret. Lite svalare i dag men det är bara att ta på sig en långärmad tröja och ge sig ut på en lång promenad.
Lämna ett svar