Snabblunch

Tog en promenad upp bland villorna på bergssidan ovanför Nerja för att se om vi hittade Christina Schollin och Hans Wahlgrens hus. Fick veta på ett ungefär var det låg. Husel heter Casa Angel så jag tänkte att det kan ju inte vara så svårt att hitta då alla skriver sitt hus namn på muren och/eller husväggen med bokstäver på vackra keramikplattor.

Vi travade upp förbi den stora affären, till första rondellen, svängde upp gatan vid den lilla parken och sedan uppåt, uppåt …. I det här området låg många vackra hus med förtjusande trädgårdar och fantasifulla namn men inget ”Änglahus”.

Till att börja med var allt relativt nybyggt men ju längre upp vi kom på gatan blev husen och trädgårdarna allt större och mer avskärmade. Plötsligt tog gatan slut. Vi stannade, lite snopna, och undrade om vi skulle vända? Då kom det en ”tomteliknande” engelsman springande. Jag blev lite störd av att han sprang uppför den branta gatan medan vi flåsande gick uppåt så för att minska min avundsjuka så var jag tvungen att kalla honom ”tomteliknande” för han hade ett stort vitt skägg men i övrigt så var han helfräch.

Han passerade oss och försvann på en liten stenig väg som vindlade upp för bergssidan. Vi följde efter. På lösa stenar, grus och ojämnheter snubblade vi fram i sandaler (som vanligt). Några olivträd stack upp här och där i den torra marken. Vi fortsatte. Hade tomtegubben sprungit här så måste vi väl kunna gå.

Efter en stund kom i fram till en odling och ett alldeles nybyggt hus. Skam den som ger sig sa vi och traskade ner på odlingen och i slutet av denna, tog också vägen slut. Stora cenemtrör var halv om halvt nergrävda, brunnar utan lock och konstiga plaströr stack upp ur marken. Det såg ut som om någon tänkt bygga ett hus till men ångrat sig och gått hem.

Vi gick en liten bit till och där bakom en liten kulle stack det upp massor med brunnar utan lock och ännu fler plaströr. Här skulle säkert byggas en helt ny villastad men av någon anledning, pengarna tog kanske slut eller fanns det inga köpare, så hade hela bygget lagts på is. Det var nästan lite sorgligt att se detta då omgivningarna med vackra fruktträd och en fantastisk utsikt över havet.

Vi hamnade till sist i Maro och efter kaffe och vatten gick vi tillbaka till Nerja. Vi tog en god Kebab till lunch och nu blir det en smörgås till kvällsmat.

Innan vi sjönk ner på våra sängar tog vi en rask promenad men det var lite kallt i skuggan så vi gick hem ganska fort. Restaurangerna, långt från alla, är ofta stängda på måndagar och då håller sig många hemma.

Har inte fått det bekräftat men någonstans i Nerja, i en av lägenheterna dog en person i natt. Känns tungt när jag tänker på den som blev kvar. Hur känns det att sitta i främmande land efter att plötsligt blivit lämnad ensam? Kanske är det inte så underligt att detta händer. Det är många mycket äldre och sköra människor som söker sig hit för att slippa kyla och snö.