Matade tvättmaskinen kvart i nio. Hänger tvätten efter frukost. Sedan är allt torrt efter en timme.
Frukost åt vi i dag tillsammans med gamla vänner. Vänner från förra året. K som till och med har bott här i Nerja mellan 1975 till 1995, berättade att när hon kom hit så fanns inga stormarknader utan alla affärer var små butiker ofta inrymda i hallen in till en lägenhet. Det såldes fräscha grönsaker, frukt samt allt annan som behövde för livets nödtorft. Det finns sådana butiker i dag också men inte på så många ställen. Det känns så äkta att handla från en liten korg som står innanför ytterdörren till bostaden. Marknaden låg inte där den ligger i dag utan kunde flyttas till olika öppna platser varefter det passade.
Sedan kom tyskarna som gärna ville idka semester- och badliv och de var enligt K inte så smidiga. Spanjorerna kunde inte några främmande språk. Det fanns många som varken kunde läsa eller skriva. Tyskarna (naturligtvis med många undantag) stormade in, talade endast tyska och uppförde sig som om det bara handlade om dem. Det kunde vara riktigt obehagligt när de körde över ortsbefolkningen. Sedan tog det inte lång tid förrän butiker med tysktalande personal etablerades. I dag finns det restauranger, brödbutiker och affärer som inriktar sig på tyska och engelska turister. I bland kan vi skymta svenska flaggan.
Vi kommer just nu från The Boatyard och jazz-söndag. Den restaurangen är helengelsk. Menyn är bara på engelska och personalen talar engelska felfritt. Hans åt fish and chips som inte var lika god som den han åt i Enland när han var på fotboll tillsammans med Richard. Men såg god och fräsch ut. Nu vet inte jag om det är engelsk kultur att vänta i över en timme på att få maten, dessutom få fel mat serverad vid bordet och sedan fel nota.
När maten äntligen kom så slängde vi oss över den. Genast for min gaffel över bordet och norpade ett par chips. Hans såg lite konfunderad ut men skar en bit av de friterade fiskbitarna. -”Ja, det var ju gott men är det här verkligen fish and chips”, undrade Hans? Swip, sa det och servitrisen slet bort tallriken från bordet framför Hans. Fel mat.
Jag undrar vad den personen som fick maten serverad efter oss tänkte när det låg en halv fiskbit låg bland de andra runda och fina, dessutom var det en ganska stor lucka bland chipsen. Han hade nog väntat lika länge som vi på maten så han brydde sig säkert inte att någon redan hade avsmakat maten på hans tallrik.
En kort stund kom den rätta maträtten in och jag fick min Cecarsallad. Det var väldigt gott och det gjorde inte så mycket – tills vi fick in notan. Klart att det blir fel på notan när det är så lång tid mellan beställning och leverans. Det kan inte vara så lätt att minnas allt efter så lång tid. Notan rättades till men jag gav ingen dricks.
Under förmiddagen besökte vi loppismarknaden. Det började med att vid ingången stod en skottkärra men de ljuvligaste plommonen ni kan tänka. Hans ville ha och jag tog fram två euro och fick så där en tre – fyra kilo blåa plommon. Vad vi nu skulle med så mycket plommon – men det var billigt!
Hittade en färskvattenpump och sköljde några. Satte tänderna i var sitt saftigt plommon. Men vad var detta? Plommonen hade troligen varit frysta! Ätbara men lite bruna i köttet. Skulle vända mig om tillbaka till säljaren, om inte annat bara för hälla tillbaka plommonen i skottkärran men den var borta! Hade nog aldrig kunnat reklamera köpet men i alla fall visat mitt missnöje men inte ens det fick jag göra. Så vi bar hem plommonen. Ska se hur de ser ut i morgon. Ser de bra ut så lägger vi upp dem på takterrassen så alla får smaka.
Efter detta lilla äventyr köpte jag mig en spansk skinnkjol. Att den är spansk ser man på de virkade inläggen i kjolen. Försökte pruta men det går inte när det är något man vill ha, kvinnan som sålde sa att det var ett fint märke och så hängde prislappen kvar och den angav ett mycket högre pris. Jag gav fem euro för kjolen. Ja, jag har blivit lurad förut!
Köpte två stycken behå:ar i en kinesaffär. Provade inte men det såg bra ut, priset var lågt och storleken var den som jag köper hemma. Men det enda som stämde var att de såg ut som behå:ar ska göra i övrigt stämde ingenting. En var för stor och en var för liten dessutom sprack en i sömmen direkt. Ska smussla ner dem i soppåsen när Hans inte ser. Han skrattar så gott åt mina fynd. Det gäller att hålla masken så att jag får göra fler FYND!
Lämna ett svar