Indiskt och spanskt

I går kväll, klockan halv åtta, gick vi bort till det andra hotellet som ligger hundra meter från vårt. Ringde på porttelefonen och G svarade. -”Kom upp och se hur vi har det”, sa hon. Vi gick in i hotellet, marmor, svalt, blankt, tyst. Två trappor upp öppnades en dörr och vi gick upp. -”Har du städat”, frågade jag. – ”Annars kommer vi inte in”. Hon skattade gott. Gick in i en mycket trevlig lägenhet med separat sovrum, kombinerat långsmalt kök och vardagsrum. Att rummet var långt och smalt gjorde att där fanns plats med en soffgrupp och Tv. En liten balkong utanför fulländade det hela.

Det fanns ett problem och det var tvätten. Hon fick inte tvätta själv i tvättmaskinen på takterrassen utan hotellvärdinnan ville själv starta maskinen. Det kan ju ställa till problem när man plötsligt får lust att tvätta och värdinnan inte finns i närheten. Petitesser kanske, men är man i Nerja ett halvår är det många tvättar som ska tvättas.

Sju personer var vi som traskade nerför smågatorna mot havet. Där på en tvärgata låg en indisk restaurang. Blev väl mottagna när vi klev in i restaurangen. Bord och stolar flyttades ihop och vi slog oss ner i den varma lokalen. Hade det verkligen trevlig, många skratt och god mat. Heta grytor och Nan bröd i olika sorter dukades fram. Jag åt en lammrätt med grädde, ananas och bananer. Vid tiotiden lämnade vi restaurangen. Slog oss ner i en bar, en bit upp på gatan. En spanjor spelade på  en gitarr och sjöng högt ljudligt och mycket bra. Spansk musik är väldigt rytmiskt och vi njöt i fulla drag.

Trötta och med spanska toner, vin och öl i kroppen gick vi hem i natten. Ganska ljummet faktiskt. Enligt väderprognosen så kommer värmen tillbaka nu. Då hänger vi undan dunjackan.

Fick reda på att i de fyrkantiga hålen på kyrkogården lades den döda in utan kista, bara i svepningen. Sedan murades öppningen igen. Graven öppnas efter 20 år. Vad som händer med resterna efter öppningen vet jag inte riktigt men någon sa att då hade liken sjunkit ihop och då kunde man fylla på med nya. Om liket var oförändrat, kan tänka mig mumifierat, när graven öppnades så blev personen som levt helgonförklarad. Lever vi i medeltiden? Det kanske inte är möjligt att man se levande ut efter 20 år i graven så det händer säkert väldigt sällan. Visserligen är det väl ganska skyddat och lufttomt i gravarna. Vidare, sa man, att det hade visat sig att det vid några (sällsynta) tillfällen att personen som murats in inte varit död utan vaknat upp så nu för tiden får den döda ligga i 24 timmar innan mursleven går! Låter som spökhistorier. Tänker inte fortsätta att forska vidare utan låter de kalla kårarna kila nerför ryggraden. Ryser till och lever vidare i min skyddade verkstad.