Vet inte om jag vågar säga detta

DET KOMMER ATT BLI VÄLDIGT VARMT OCH SOLIGT IDAG.

Det känns redan på hotellrummet. Det är nog den första morgonen som jag inte tar på mig en tröja när jag går ner till frukosten. Eller kanske det är lika bra för här i Spanien är det ofta kallare inne än utomhus då det inte finns några element eller andra värmekällor och det är mycket marmor och kakel. När jag går ute i byn så står oftast alla ytterdörrar öppna och jag tror det beror på att detta.

Hotellen har installerat luftpumpar vilket är ett måste då det kan bli enormt varmt under sommaren och nu kan vi vintergäster använda dem till att hjälpligt värma upp våra hotellrum.

Nu är det väderrapport på tv:n och vad ser jag, 19 grader bakom rumpan på Åsa? Hon har en, i mitt tycke, ful ovana att stå mitt framför kartan över Spanien. Kanske är hon lite avundsjuk och vill dölja att det är så fint väder har hos oss? Kan ni skicka ett klagomål till SVT, tack?

Frukosten väntar, klockan är snart nio och det gäller att hänga på låset. Ni vet hur det är på ett pensionat? ”Russinklubben” ligger först. Jag tar täten. Först i kön gäller och sedan är det väldigt svårt att välja vad jag ska äta. Jag ska också prata med de andra gästerna och då lägger jag ner jobbet med att välja mat. Har lite svårt att gå snabbt också så jag ”sniglar” mig fram längst frukostdisken. Pratar, väljer, stapplar och sedan är det problem vid vilket bord ska jag sitta vid i dag?

Tänk er att få tillhöra ”russinklubben” varje morgon i 50 dagar. Det är helt UNDERBART, trevligt, familjärt och mysigt. Det tar faktisk en hel timme att äta frukost. Eva får nästan knuffa ut oss genom att säga -Titta vad solen skiner! Eller slammra extra mycket med disken.

I dag är det visning av de lägenheter som Eva och Magnus kan erbjuda oss. Det är också festligheter i den lilla byn Maro. Något helgon som ska hedras. Vi går väl dig och tittar.


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *