Vaknade halv sju och väckte Hans. – Sätt på Tv:n så vi får se svenska nyheter. – Går inte, sa Hans, det är lördag. – Jaha, hur är det med Lisa? Kan vi lyssna på henne som vi gjorde förra lördagen? Men i dag spelar datorn oss ett spratt. Ingen Ring så spelar vi. Ja, så är livet, lite upp och ner hela tiden.
Det är tyst och skönt på hotellet. Vi vet att de flesta är vakna och att många av oss redan har tagit första morgonpromenaden. Ingen vill gå ut före klockan sju för då är det fortfarande mörkt men man kan ju stå i startgropparna.
Vi bor vid en smal ganska starkt trafikerad gata eftersom den den är kopplad till en av de få vägarna som går in till staden. På var sida om vår gata finns två pyttesmå trottoarer. Inga träd visserligen men det går inte att mötas så oftast får vi ta ett steg ut i gatan och man ge sig sjutton på att just då kommer en bil i hög fart.
I bland blir det bara det negativa jag berättar om när jag ska beskriva Nerja. (Kanske för att jag inte ska få för stor hemlängtan)? Nu ska beskriva något fantastisk fenomen som finns här:
Så fort du närmar dig ett övergångsställe så stannar bilar, bussar, motorcyklar, cyklar. Vad som än kommer farande på vägen. Spelar ingen roll om det är en stor eller liten väg. Ingen gör som hemma; låtsas som om de inte ser oss som vill övergatan utan tittar åt andra hållet som om det var något otroligt intressant som hände där. Där har vi något att lära!
Nu har Eva dukat fram frukosten. Hej så länge. Få se vad som händer i dag?
Lämna ett svar