När vi firar nyår i andra länder, vilket vi gjort ett antal gånger, så blir man väldigt nyfiken på hur firandet går till där man är just då?
Åt en fantastisk nyårsmeny på hotellet och satt dästa vid poolen och lyssnade på den levande musiken, som dagen till ära var utökad med en sångare. Afrikanska rytmer höll på att vagga oss till sömns och vi hade nästan bestämt oss för att stanna på hotellet. Sedan vaknade jag till. Nej, det här duger inte. Vi hör inget festande från borgmästarens torg som ligger 50 meter från hotell, där man byggt scenen. Det verkar väldigt tyst och tomt på staden. Jag hämtade min skor och våra jackor, låste dörren och vi begav oss till torget.
Klockan var halv tolv. På torget var det tyst och stilla. Upptäckte en strid ström av människor som drog sig ner till piren. Det var som ett rinnande vatten. Inga människor satt på serveringarna runt om utan alla var på väg. Plötsligt smäller det till och raketerna seglar upp mot himlen. På stranden hade hotellen börjat sitt firande. Nu möts människoströmmen av en ström av skotträdda herrelösa hundar som rusar skräckslagna åt andra hållet. Ser lite konstig ut.
Nere vid piren där allt folk samlats är det en stor del avspärrat och vakter står i givakt runt avspärrningen. En massa lådor står innanför och vi förstår att här ska det smällas.
Klockan är kvart i tolv och vi sätter oss på en mur. Jag tvekar lite. Har vita långbyxor. Men va sjutton det går ju att tvätta. Klockan blir tolv. Vi pussas och kramas, folk hojtar. Människor ringer till sina nära och kära. En del är så exhalterade att de absolut inte behöver någon telefon. Killen som står bakom oss han skriker så högt när han pratar i telefonen att det slår lock för öronen.
Klockan tickar framåt. Inga raketer. Vi sitter undrande. Folket runt oss ser lugna ut. De har ju varit med förr så vi sitter kvar. Lite träsmak. Reser mig upp och borstar av sanden. Då kommer brandbilen, ambulansen och kanske en polisbil. Ser inte så noga för de kör rakt in i folkmassan. Är någon sjuk? Nej då. De ska finnas här när raketerna smäller av. Klockan är nu tjugo över tolv och allt brakar loss. Raketerna smäller, ambulansen, tjuter, bandbilen vrålar, bilarna sätter i gång sina tjuvlarm och folkmassa jublar. Det här pågår i en halvtimme. Har aldrig någonsin varit med om ett sådant firande. Tyckte att firandet i Tigerparken i Berlin, där vi stod sammanpackade med tusentals ungdomar, var det häftigaste jag upplevt men det här var helt underbart. Ljumma vindar glada människor och en dånande nyårsafton.
Vi gick hem på fina gatan där allt folk samlats. Inte så många turister. Nu gick strömmen åt andra hållet, åt borgmästarnas torg där musiken dånade från den uppbyggda scenen. Stod där en stund och tittade på de som smidigt och rytmiskt dansade till de afrikanska rocktonerna som forsade ut över torget. Natten var magisk. Kom inte i säng förrän sent eller tidigt hur man nu säger.
De herrelösa hundarnas skällande hördes inte utan dränktes i människornas rop och stoj. Somnade ovaggad.
Lämna ett svar