På tisdagens eftermiddag skulle vi bada vid den mest kända kurbadorten i Balatondistriktet.
I Hevitz finns en hel naturlig sjö med varmt vatten från källor som springer upp i sjöns botten. Hela året om badas det i sjön. Vattnet i sjön kan tydligen bota allt från tumörer till hudsjukdomar. När vi kom fram gick vi in i en stor park som påminde lite om Liseberg med vackra anläggningar och massor med blommor. I rabatterna stod mångfärgade Penseer i långa rader. De är vårblommor hos oss men här planteras de nu på hösten.
Runt armleden fick vi en liten klocka som skulle visa och vilket skåp som var vårt och också öppna och låsa det. Jag höll klockan mot en avläsare och den visade att mitt skåpnummer var 1224.
Innan vi gick in så sa M att det var gemensamma omklädningsrum men att man kunde klä om på toaletten om man var pryd men tydligen hade det ändrats för här fanns både herr- och damavdelning. Luften var kylig när jag klev ut ur omklädningsrummet.
Jag skyndade mig fram till stegen som gick ner i vattnet som inte såg märkvärdigt ut. Jag omslöts av ett mjukt lite oljigt 28 gradigt vatten. Vattnet inte bara omslöt mig utan lyfte mig då jag flöt väldigt lätt. M sa att vi inte fick simma så mycket för precis ovanför ytan var vattnet syrefattigt, dessutom fick man inte bada om man hade eller hade haft problem med hjärtat så flera blev väldigt besvikna.
Det kändes väldigt konstigt att flyta runt i en stor varm sjö en sen eftermiddag i oktober. Solen höll på att gå ner och det var inte mer än 11 – 13 grader i luften. I sjön växte lila näckrosor och i strandkanten simmade små fiskglin. I grönskan runt sjön låg vackra små badhus. Tänk att få simma runt en vinterdag när dimman stiger från det varma vattnet.
Mjuka i skinnet och lite stumma i benen steg vi motvilligt upp. Få se om jag är frisk i morgon – ja visst ja- jag är ju inte sjuk!
Det här är små snabba bilder av stämningen i Ungern. Lite trasigt men ändå stiligt.


Lämna ett svar