Resan ner blev både lång och lite tröttsam. Första dagen åkte vi 70 mil och andra dagen 60. Rumpan blev lite öm och benen svullnade. Egentligen gör dessa strapatser ingenting. Lyxen att få bli ompysslad på en bussresa är inte så illa. ”Slå dig ner Ingeli jag tar hand om allt”, säger vår reseledare, en yngling på 23 år men han har både kunskap och en väl utvecklad ådra för att leda en grupp på 52 personer. En plats är ledig i bussen annars är den full. den unge mannen styr oss med fast och mjuk hand.
Vi startade från Halmstad klockan fem i morse och nu på¨kvällen så känns fötterna som klumpar, rumpan har tryckskador och nacken småvärker efter alla gånger som jag somnat och ”tappat” huvudet med en knyck. Direkt upp på rummet med väskorna, tvätta händerna och ner till matsalen. Klockan nio fick vi middag som bestod av soppa till förrätt, kyckling till huvudrätt och och två sockerkaksskivor till dessert, ett glas vin och en öl. Sockerkaksskivorna stod på bordet redan när vi kom så vi undrade när och hur vi skulle äta dem? Före maten eller efter eller var de bara till prydnad? Jag vet inte ännu hur det var tänkt men jag har i alla fall ätit upp både den vita och den bruka skivan. Jag får nog aldrig veta heller.
Vi smakade också på det Tjeckiska ”pepparkaksbrännvinet”, Becherovka som smakar stark av kanel och påminner vid första klunken om glögg men sedan märker jag att det inte är det för det bränner som eld när det rinner ner genom strupen. Brännvinet lämnar dock en god eftersmak – och glad blir jag.
Första övernattningen gick bra. I Slovakien har tiden stått stilla sedan sjuttiotalet. Brunt och orange. Dörrar klädda med tyg, ett tyg som återfanns i gardiner, möbler och till och med under lakanet i sängen.
Vår första natt fick vi tillbringa i två sovrum, ett badrum, en ganska stor hall och dessutom fanns det en liten ”tjocktv” , allt detta på hotell Labe i Litomerice.
Väckning klockan fem och redo att starta dag två redan halv åtta.
Lämna ett svar