Den åttonde maj 2013 satte vi oss i bilen för att åka ner till Mandeliiu och Le Jean Bart. Klockan var väl så där en kvart i åtta på morgon och himlen var helt grå. Några regnstänk föll på vindrutan och det kändes ganska bra efter de underbara sommardagarna som varit då jag ficka känslan av att jag inte vilja åka från det vackra Halmstad.
Vi pinnade på med äggmackor och kaffe i ryggsäckens baksätet och ett strålande humör. Det blev ingen kaffe paus utan förtärningen dukades upp på ett bord färjan till Puttgarden. Fyra timmar efter start.
Förutom kaffe och äggmacka så slank det ner en påse godis också. Jag brukar köpa godis som jag inte tycker så mycket om för jag inbillar mig att det räcker lite längre då. Det är så idiotiskt så att jag borde inte skriva om hur tokig jag är för tydligen hjälper det inte att det mindre goda godiset är mindre gott för att det tar slut på tio sekunder ändå. Tänk om jag kunde lära mig att köpa det som jag verkligen gillar när jag ändå trycker i mig allt på en gång? (Hans hjälper till – fast säg inget till honom om det för han kommer i alla fall att neka eftersom jag äter fortare än han gör och då tror han att han inte har ätit så mycket som jag gjort men jag ser att han som har större händer än jag alltid får mer i sitt grepp – så det så. Hängde ni med i resonemanget?).
Nu var vi i Tyskland och de tunga grå molnen låg som ett häftplåster över oss. Det gjorde ingenting efter som vi hade det varmt och gott i bilen och vi lyssnade på en fantastisk ljudbok. Utanför rutan förändrades bilden till ett ljust grönskande landskap. Björkarna skiftade, vitsipporna blommade i bokskogarna och hagarna var friskt gröna.
När vi efter sjuttiofem körda mil hamnade i den lilla idylliska by Guxhagen var vi lite stela i lederna och längtade efter att få ta en promenad i den då soliga och varma byn. Koltrasten vråla och det var över tjugo graders varmt. Syrenen blommade och tulpanerna stod son soldater i trädgårdarna. Det låg en ljuvlig doft av försommar och vårblommor över hela byn. I mitten av byn låg ett kloster som byggdes redan 1113. Väl bevarat med klosterkyrkan mitt i. Tyvärr var området privat och stängt för oss. Tror att det gick guidade turer ibland – men ingen i dag. Lyckos de som fick bo innanför de tjocka murarna – eller inte – för vi upptäckte en skylt som vi tydde till att innanför murarna låg en psykiatrisk klinik. Hur som helst så slutade dagen på hotellet innergård med Italiens mat. Mätta och belåtna kröp vi ner mellan svala lakan och somnade med boken över ansiktet.
Lämna ett svar