Vaknade till ett strålande väder något kyligt så Hans tar inte på sig kortbyxorna i dag. En fantastisk frukost stod uppdukad i matsalen. Fattar inte hur jag kan få i mig så mycket mat när jag åt dels en stor sallandstallrik och sen nästan en helt pizza? Att det blev så mycket mat beror på att den trevlige servitören inte förstod riktigt när jag beställde vitlöksbröd till salladen utan kom ut med en pizza överöst med ost och pressad vitlök. Det går bara inte att ta en liten bit av härligheten utan rubb som stubb gick åt. Nu ska jag inte klaga för mycket för det hade en fördel sig — jag kan ha magen som stöd när jag skriver det här på den bärbara datorn. Efter en underbar frukost på hotell Montana i Guxhagen satte vi oss i bilen för att ta oss ner genom Tyskland, snudda Schweiz och in i Frankrike. Visste inte om vi skulle hinna så långt och dessutom behövde vi inte åka så många mil i dag. Vi har bara tvåhundrade mil från dörr till dörr och fyra dagar på oss. Det blev sjuttiofem mil i dag också.
Resan blev en underbar naturupplevelse. Vi startade i försommargrönska. Varefter resan gick vidare ner genom Tyskland så kom sommaren närmare. Bladen på träden var helt utslagna, rapsfälten började skifta i gult för att framåt eftermiddagen vara så lysande klargula. Fruktträden blommade för full och på sluttningarna lyste slånbärsbuskarna kritvita. Det var så vackert att det nästan gjorde ont.
Vid gränsen till Schweiz blev i 40 Euro fattigare, det kostar det ett åka in i landet. Lappen som klistras på vindrutan räcker ett år. Men vem vill fara som en galning fram och tillbaka i Schweiz för att få valuta för pengarna?
Om det gjorde ont i hjärtat på grund av den underbart vackra naturen och att vårkänslorna regerade för fullt att resa genom Tyskland så var det inget mot känslorna som strömmar genom kroppen när jag reser genom landet. Storslagenheten är enorm. Så djupa dalar och så högs berg. Vidunderlig utsikt och ibland en krypande känslan instängdhet i ravinernas djup. Vid resans början var det bara tio grader varmt och till och med bara åtta uppe på bergskammarna efter ett par timmar så steg temperaturen till tjugo grader.
När vi stannade i Albertville så var det en bit över tjugo grader varm och sol.
Hotellet vi valde låg fastklistrat på bergsluttningen och hade en svindlande utsikt över en blodsvart sjö. I receptionen satt två unga pojkar och log mot oss när vi steg in i receptionen.
När jag började fråga om det fanns rum så svarade de på stapplande svårtolkad engelska att visst fanns det ett rum men….. Sedan tog ordförrådet slut. De kunde inte förklara. Jag förstod att det var något med fyra. Till sist sa jag ”Vi börjar om igen. Finns det ett dubbelrum för en natt”? De liknade fågelholkar och jag såg vad de tänkte. – Tanten måste fått fnatt! Vad menar hon? Hon frågade ju det alldeles nyss”.
Jag gav upp. Gesten som den mörka pojken gjorde när han skulle tala om att de var vacker utsikt uppvägde det svåra med siffran Fyra. När vi kom upp tipp rummet så förstod vi – fyra bäddar! En dubbelsäng och en våningssäng. Så enkelt men ändå så svårt att förklara när man inte vet vad våningssäng heter på engelska och vi hade inte en aning om vad det heter på tyska.
En liten balkong med två stolar och ett bord ut mot sjön förlät allt. Vi skulle ta en liten kvällspromenad för att få bort stelheten i lederna efter ytterligare sjuttiofem mil, med det blev inget med det för vi fick vända. Det började regna. Klockan halv åtta satt vi i matsalen och åt en förträfflig fyrarättersmiddag. En liten wiskeypinne fick avsluta dagen.
Lämna ett svar