I dag är det värre än någonsin. Skulle ha åkt till Jönköping och årsmötet för lägenheten i Cannes men fick säga återbud då mina ögon är helt blodsprängda och rinner hela tiden vilket medför att jag får snyta mig som om jag hade den värsta förkylningen och däremellan dessa hostattaker. Om det här är en lindrig form av influensan, det sa sjuksköterskan när jag bad om en läkartid, så önskar jag inte min värsta fiende en ”normal” influensa. Nu har jag inte så många fiender att önska sjudomar åt men kanske dyker det upp någon i kassakön eller varför inte ute på vägarna?
Har övat lite på det här med pensionärsbeteende. Det att stanna direkt innanför en butiksdörr och fundera på åt vilket håll jag ska gå. Alldeles bakom mig finns de där grindarna som öppnar sig automatiskt. Personerna som kommer efter mig fastnar mellan dessa och då står grindarna och slår dem rakt över låren. Oftast är det en stressad medelålders person. Nu har vi fostrat den generationen så bra så de säger inget annat än ”Ursäkta”! Då vänder jag mig långsamt om och ser lite frågande ut med huvudet på sned. Men jag tar inte ens ett halv steg framåt. Efter ytterligare en liten stund och några fler blåmärken på den personen som står mitt i de smällande grindarna, ber jag om ursäkt och tar några steg framåt. Jag har blivit riktigt bra på det här.
Sedan har jag hittat på en annan irriterande grej det är att ställa kundvagnen längs med kyldisken så att den blockerar i stort sett hela disken. Mjölk, grädde och yoghurt är väl förpassade bakom min vagn och så måste jag läsa innehållförteckningen på alla förpackningar innan jag långsamt lägger dem i vagnen.
Men nu är det så att jag börjar blir så gammal att en ny generation, efter den vi fostrat, har vuxit upp och som helt enkelt flyttar min vagn eller tar ett mjukt grepp i min arm när jag står i vägen och säger visserligen ”Ursäkta” men får mig att flytta mig och kämna vägen fri.
Nu gäller det att hitta på nya grejer. Vad sägs om att köra 70 på motorvägen eller blinka åt alla möjliga håll i rondellen eller tvärnita framför övergångsställena och släppa fram folk som bara tänker att gå över? Låter lite farligt men vad gör man inte för lite spänning i tillvaron.
Jag skojar bara. Inte bär jag mig åt så här utan jag ”stockholmsstressar” fortfarande. Far som en smörklick på en het potatis och suckar högt i kassaköerna fastän jag inte har några tider att passa. Måste tänka tanken att jag inte har så bråttom utan kan sänka axlarna och betrakta omgivningen medan jag väntar.
Nu skiner solen på verandan och jag ska hämta lite varmt vatten och tvätta fönstren. Har tvättat insidan är om dagen och det är bara utsidan kvar.
Lämna ett svar