Missförstå mig rätt när jag säger att jag inte är helt frisk. Jag menar att jag inte är helt kry ännu. Att jag alltid varit lite småknäpp bjuder jag på men det här är inte kul, orken liksom tryter. Känns bra i början på promenaden men vid minsta uppförsbacke så låter jag som en blåsbälg. För att inte tala om när jag skrattar. VIid första djupa andetaget sätter hostan igång och det tar en stund att hämta tillbaka den. Det går i alla fall mot en stor förbättring, får vara glad för det. Slut på gnäll.
I dag är första dagen i år som vi suttit i solen på vår fina veranda. Hans hämtade stolarna för att par dagar sedan men det har inte varit något bra väder för ”altansittning” förrän i dag. Jag tog på mig vinterjackan och sjönk ner på dynan. Skönt. Korsord och en kopp kaffe på det lilla bordet. Man drar det inte lite om nacken? Upp med huvan. Nu är det kallt mellan tofflorna och byxbenen. Känns lite kyligt på vänster sida. Lika bra att hämta vinterpläden den där med mjuk vit teddy på ena sidan och len sammet på den andra. Lägger över mig pläden, lyfter lite på benen för att få in pläden mellan dynan och fötterna, stoppar om mig ordentligt runt hela kroppen. Nu känns det som att ligga i en sovsäck, varm runt om. Toppen. Nu blev det så varmt och skönt att jag tar ur armarna ur jackan och drar upp koftan en bit för att känna värmen av solen strålar på händerna. ljuvligt.
Klockan halv fyra står det en liten sommardrink bredvid den tomma kaffekoppen. Hur har den kommit dit? Jag har varken sett eller hört något måste nog ha somnat i solen en stund. Kan det bli bättre?
Lämna ett svar