I dag kommer många av våra kompisar att åka hem. Planet till Göteborg går vid femtiden. Det kommer att kännas väldigt tomt. Vi har haft så roligt. Kan inte skiva om allt för de vill kanske inte skylta med namn och personbeskrivning men om jag inte gör det så förlorar historierna sin poäng. Absolut inte för att beskrivningarna är på något sätt förnedrande, (förutom för mig, säger Hans), utan tvärtom lite mer som trevliga karikatyrer.
Jag har försökt att fotografera alla men som alltid vill ingen vara med på bild. Jag brukar säga att: -”Var med på kortet och le in i kameran för du kommer aldrig att vara lika ung och snygg som du är just nu när jag fotograferar. Det är inte många som går på mina visdomsord men det är faktiskt sant för livet går vidare, du blir äldre och därmed belastas vi med det som vi tror oss inte vi vill visa, rynkor, en lite rund mage eller en liten dubbelhaka. Varför?
Om vi verkligen inte vill visa hur vi egentligen ser ut varför ligger vi inte som en rem på träningsbänkarna, äter bara salladsblad, springer benen av oss i skogen eller ligger fastspända på operationsbordet? Nej, jag tror att alla egentligen är ganska nöjda med våra kroppar och vårt utseende. Vi tror bara att andra människor tycker och tänker annat. Alltså vi vill inte bli fotograferade för att vi tror att vi inte duger? Nej, nu måste jag slingra mig ur det här resonomanget för nu har jag verkligen trasslat in mig.
I dag kommer det att bli hett. Sol från klarblå himmel och ingen vind. Alla hjärtans dag kommer att bli underbar. Hans i ett svagt ögonblick lovat fotmassage.
Lämna ett svar