Vi börjar nog bli lite gaggiga för i dag tog vi på oss jackorna för det blåser och regnet ligger i luften. Jag ville så gärna gå upp till marknaden en sista gång innan vi åker hem nästa vecka. Vi gick och var nästan hemma då jag plötsligt kom på att de var ju bara måndag och marknaden är ju på tisdagar. Då går vi till Maro och fikar. Började traska ner till rondellen, vänder innan vi kommit fram för vi känner ett litet regnstänk på kinden och som vanligt ligger paraply och poncho i garderoben på rummet. Det kommer inte så mycket regn.
Styr kosan till Lidl för att köpa en god korv som går att koka. Ner i ravinen, svänger till vänster. Hjälp, en stor brun åsna står vi vägkanten och betar och bakom den så kommer en vit häst springande – mot oss. Jag tror att håret reste sig rakt upp inte bara av vinden utan av rädsla. Jag gilla inte stora hästar som kommer rakt mot mig. Hans hjälp! Var är du? Ja, han är ju inte den som springer sist så han stod en bit bakom mig på väg att vända uppåt igen. Va sjutton, här kan vi ju inte stå. Hästen började beta och jag svalde hjärtat och gick rakt förbi hästen. Han höjde inte ens på huvudet när jag gick förbi. Då kommer Hans bakom mig och jag muttrar – ” Du kunde ju i alla fall visa att du är en stor och modig man och gått mellan mig och hästen. Hans svarar att han är visst modig, stor och stark. Han gick ju bakom mig för om hästen hade anfallit så kunde ju han springa efter hjälp. Jag skrattar gott när jag skrivet det här och Hans mumlar att man kan åka dit för mobbning om man håller på så där och berättar sådana saker.
Nu har vi ätit grönsakssoppa och ute skiner solen så det är bara att skicka i väg detta, kissa och gå ut.
Lämna ett svar